Bring in Rosenior

Fulhams säsong har så här långt inte varit någon höjdare. Sex poäng på nio matcher är långt ifrån godkänt och att laget bara har mäktat med en trepoängare är oroväckande. Jag menar, som säkert många Fulhamsupportrar med mig gör, att tabellen inte speglar Fulhams insatser. De som har sett Fulhams matcher vet att laget i flera av dessa har presterat riktigt bra fotboll men inte lyckats ro trepoängaren i hamn. De två mest tydliga exemplen är bortamatchen mot Newcastle (1-1) och hemmamatchen mot West Ham (1-2). Mot Newcastle dominerade Fulham matchbilden och publiken på St James' Park trodde länge att hemmalaget skulle gå förlorande ur striden. Nu blev det trots allt inte så. Charles N'Zogbias rökare till frispark tio minuter innan slutet gav en poäng till skatorna från norr. Mot West Ham hemma radade Fulham upp målchanser men oförmågan framför mål och tio minuters härdsmälta i försvaret i början av den andra halvleken fick laget på fall.

Vad beror då misslyckandet på? Tja, det är näst intill omöjligt att sätta fingret på exakt vad som har gått fel men man kan diskutera det som har hänt. I stort sett alla mål Fulham har släppt in har berott på ett eller flera misstag i försvaret. Motståndarlaget har alltför sällan spelat bort Moritz Volz, Alain Goma och alla de andra i Fulhams backlinje. Nej, och varför inte? Jo, för de har inte behövt. Laget har bjudit på stora ytor bakåt och det har man inte råd med i Premier League. Ta till exempel matchen mot Manchester United. Backlinjen spelade på tok för högt upp i planen, något som tillät United att slå penetrerande genomskärare gång efter annan. Även mot Charlton i måndags gick försvaret bort sig gång efter annan. Vi får tacka någon högre makt för att våra Londonkollegor inte var så effektiva för dagen.

Nu är dock inte allt bu när det gäller Fulham. När försvaret är på tå är man riktigt bra och man klarar då av att neutralisera motståndarnas anfallare. Detta har dock hänt alltför sällan på sistone. Lägstanivån på försvarsspelarna är för låg, den måste höjas omgående om Fulham inte ska behöva utkämpa en streckstrid hela säsongen. Laget kan bättre, det vet alla i organisationen kring laget och vi har trots allt ett par riktigt intressanta spelare. Varför inte släppa fram Liam Rosenior igen? Grabben visade förra säsongen att han är ett riktigt ämne och jag är förvånad över att han inte har fått någon speltid den här säsongen. Förvisso har Moritz Volz varit minst dålig av förvarsspelarna på sin högerbacksplats men Rosenior har visat att han även behärskar vänsterbackspositionen.

Om vi tar en titt på anfallspelet så har det fungerat bättre än försvaret men det finns en hel del att jobba på även där. Collins John har gjort två mål på två matcher men ofta försvinner han helt och hållet. Frågan är var han håller hus på planen ibland. Man kan givetvis kritisera även Brian McBride och Tomasz Radzinski men de försvinner iallafall inte lika ofta som nyss nämnde John. Därmed inte sagt att John ska petas för det tycker jag inte. Ju fler matcher han får spela, desto mer lär han sig. Chris Coleman sa så sent som idag att John behöver runt 25 matcher för att få en bra utvecklingskurva. Mot Charlton senast valde Coleman att spela med ett 4-5-1-system, ett system han mycket väl kan välja även mot Liverpool. Problemet med John ensam på topp är att han inte är så bra på att hålla i bollen. John - McBride alternativt John - Helguson skulle kunna utveckla sig till ett bra samarbete. Det återstår att se om Chris Coleman tycker likadant.