Zamora x 3

Efter 1-0-viktorian mot Liverpool i december har jag nu sett tio raka matcher på Craven Cottage utan förlust, varav sju segrar.

Kan det månne vara så att min närvaro inspirerar de vitklädda hemmakrigarna till stordåd?

Vem vet, klart är i alla fall att jag nu har sett 13 matcher med Fulham i England - tolv i London samt en i Liverpool.

I påsk blir det ytterligare två. Först en tripp till Bolton för att se Fulham ta sig an Owen Coyles mannar på Reebok Stadium på påskafton, sedan SW6-derby mot Chelsea hemma på Craven Cottage två dagar senare.

Förhoppningsvis förlängs den förlustfria sviten då. Så här har det gått i de tidigare matcherna:

Fulham - Chelsea 1-4 (0-1) - 13/11 2004
0-1 Lampard (33')
1-1 Diop (57')
1-2 Robben (59')
1-3 Gallas (73')
1-4 Tiago (81')

Fulham - Portsmouth 1-3 (1-2) - 1/4 2006
0-1 O'Neil (1')
1-1 Malbranque (10')
1-2 LuaLua (24')
1-3 O'Neil (62')

Fulham - Bolton 1-1 (0-0) - 23/8 2006
0-1 Diouf (73', straff)
1-1 Bullard (90', straff)

Fulham - Sheffield United 1-0 (1-0) - 26/8 2006
1-0 Bullard (40')

Fulham - Blackburn 1-1 (1-0) - 21/4 2007
1-0 Montella (10')
1-1 McCarthy (61')

Everton - Fulham 3-0 (0-0) - 8/12 2007
1-0 Yakubu (51')
2-0 Yakubu (61')
3-0 Yakubu (79')

Fulham - Birmingham 2-0 (0-0) - 3/5 2008
1-0 McBride (52')
2-0 Nevland (87')

Fulham - Tottenham 2-1 (1-0) - 15/11 2008
1-0 Davies (33')
2-0 Johnson (70')
2-1 Campbell (81')

Fulham - Aston Villa 3-1 (1-1) - 9/5 2009
1-0 Murphy (6', straff)
1-1 Young (14')
2-1 Kamara (46')
3-1 Kamara (60')

Fulham - Wolfsburg 2-1 (0-0) - 1/4 2010 - Europa League
1-0 Zamora (59')
2-0 Duff (63')
2-1 Madlung (89')

Fulham - Sunderland 0-0 (0-0) - 11/12 2010

Fulham - Blackpool 3-0 (2-0) - 3/4 2011
1-0 Zamora (23')
2-0 Zamora (28')
3-0 Etuhu (72')

Fulham - Liverpool 1-0 (0-0) - 5/12 2011
1-0 Dempsey (85')

Målsnitt/match: 2,54
Målsnitt/match (Fulham): 1,39
Målsnitt/match (motståndarna): 1,15
Poängsnitt (Fulham): 1,75 (Europa League-matchen exkluderad)

Målskyttar Fulham: Papa Bouba Diop, Steed Malbranque, Jimmy Bullard x 2, Vincenzo Montella, Brian McBride, Erik Nevland, Simon Davies, Andy Johnson, Danny Murpy, Diomansy Kamara x 2, Bobby Zamora x 3, Damien Duff, Dickson Etuhu, Clint Dempsey.
Övriga målskyttar: Frank Lampard, Arjen Robben, William Gallas, Tiago Mendes, Gary O'Neil x 2, Lomana LuaLua, El Hadji Diouf, Benni McCarthy, Yakubu Aiyegbeni x 3, Fraizer Campbell, Ashley Young, Alexander Madlung.

Ett steg närmare Europa

Ingen klang- och jubelföreställning, men väl en stabil insats och en odiskutabel 2-0-seger. Fulham gjorde precis vad som krävdes för att ta sig förbi RNK Split och avancera till Europa Leagues sista kvalrunda.

Matchens stora behållning var tveklöst Andrew Johnson som verkar ha fått upp farten igen. Pinnar han på som han gjorde i går lär han skapa en hel del oreda i motståndarlagens försvar den kommande säsongen. Undrar förresten vad en satsad hundring hade gett om man spelat den på att planens kortaste spelare skulle nicka in ett mål på hörna?

Under eftermiddagen lottades den sista kvalrundan och där väntar ukrainska FC Dnipro Dnipropetrovsk (säg det tio gånger snabbt, den som kan). Fulham har tidigare haft vissa problem under matcher i det forna östblocket men då man inleder dubbelmötet hemma borde man kunna få med sig ett bra resultat till returen. Eller för att vara rent krass: Ska Fulham ha i Europa League att göra ska man klara av att besegra ukrainarna över två matcher.

Undertecknads kunskaper om Dnipro Dnipropetrovsk är obefintliga, men på tränarbänken och i truppen finns ett par namn man känner igen - bland annat en gammal Fulhamspelare:

Juande Ramos: Spanjoren har de senaste åren inte firat några större framgångar på tränarbänken men har en minst sagt diger meritlista. Med Sevilla vann han Uefacupen, Uefa Super Cup, Copa del Rey och spanska supercupen. Klubben noterade även en tredjeplats i ligan säsongen 2006/07, vilket betydde spel i Champions League. Efter framgångarna i Spanien ersatte Ramos en viss Martin Jol efter att denne fått sparken i Tottenham. Ramos fick själv sparken ett år senare och valde att flytta tillbaka till Spanien för att prova lyckan i Real Madrid. Där gick det inledningsvis bra men efter att ha förlorat mot Barcelona med 2-6 hemma på Santiago Bernabeu och slutat säsongen nio poäng bakom sina bittra rivaler var det tack och adjö även där. Nästa anhalt blev CSKA Moskva men där blev sejouren kortvarig. Efter bara 47 (!) dagar skar det sig med ledningen varpå Ramos gick arbetslös i närmare ett år. I oktober förra året skrev han så på ett fyraårskontrakt med Dnipro Dnipropetrovsk - där Ramos nu ska försöka återupprätta sin heder.

Jan Lastuvka: Chris Coleman lånade in tjecken från Sjachtar Donetsk under inledningen av säsongen 2006/07 som backup till Antti Niemi. Lastuvka fick chansen att visa vad han gick för i både ligaspelet och cuperna men visade sig vara en högst osäker burväktare. Under en match jublade till och med Fulhamfansen så fort Lastuvka rörde bollen - något elakt kan tyckas, men det säger en hel del om hans status i klubben. Efter säsongen valde Lawrie Sanchez, som hade tagit över efter Chris Coleman, att inte köpa loss tjecken. Lastuvka hamnade efter kortare sejourer i Bochum och West Ham i Dnipro Dnipropetrovsk 2009, där han är uttalad förstemålvakt.

Derek Boateng: Var ständigt omskriven i svensk media under sin tid i AIK. Värvades som något av en frälsare men var i det närmaste usel under sin första tid i klubben. Först efter att AIK hade varit nere och vänt i Superettan hittade Boateng formen och efter att ha imponerat under AIK:s comebacksäsong i Allsvenskan flyttade han till israeliska Beitar Jerusalem. Därefter har ghananen, som även representerat landet i fotbolls-VM, med blandad framgång spelat för Köln och Getafe innan Dnipro Dnipropetrovsk köpte honom för närmare 57 miljoner kronor i juni i år.

Jan Lastuvka i Fulhamtröjan.

Nedräkning

Whitesnake

Here I go again!

Likt David Coverdale efter den enda väg jag känner till. Premier League-starten är mindre än två veckor bort vilket betyder att längtan efter ligaspelet snart kan mättas. Nog för att Viasat Premier League HD, med sina dygnet runt-sändningar, ger förströelse för stunden men nu känns det som att det är dags för den bekanta hymnen att ljuda på allvar.

Välkomna förresten! Hit till I huvudet på en Cottager vars innehåll framöver även kommer att publiceras på FFC Swedens webbplats. Nästa vecka firar bloggen sex år och även om uppehållen ibland har varit lika långa som ett Rory Delap-inkast så är den ett tidsdokument över klubben som så många svenskar har lärt sig att älska.

På min nuvarande arbetsplats är intresset för engelsk fotboll glädjande nog högt. Jag har fått storheten i lag som Chelsea, Arsenal, Wolverhampton och Nottingham Forest förklarad för mig och jargongen oss supportrar emellan är lika rå som hjärtlig - precis som det ska vara. Fulham betraktar kollegorna som ett trevligt men relativt harmlöst lag, en typisk uppfattning bland gemene man.

Låt oss hoppas att den där harmlösheten den här säsongen förvandlas till en fruktan - eller åtminstone att man inte spikar ettan så fort Fulham spelar borta. Det som krävs för att ta nästa steg i klubbens redan rika Premier League-historia är ju som bekant ett bättre spel på andra arenor än Craven Cottage.

Inledningen av Europa League-kvalet har inte ingjutit några förhoppningar om det men det är först i Premier League som de riktiga kraftmätningarna väntar.

Nu är de bara 13 dagar bort...

Martin Jol är laddad - är du?

Frälsaren

Who can tell the difference?

Green Goblin

Det blev ingen seger senast. Inte ens någon poäng. Domaren Mike Dean bestämde sig för att godkänna ett solklart offsidemål, ett mål som betydde 1-2 och seger för Tottenham. Nu hade Fulham, och Diomansy Kamara, ypperliga chanser att kvittera men det ville sig inte riktigt. Spelet håller dock fortsatt hög klass och ska man förlora så är det mot förväntade topplag som förlusterna ska komma.

Angående offsideregeln så hörde jag en rolig teori om den på talkSPORT i veckan. Tidigare kunde män hävda att de var det enda könet som kunde förstå regeln. Men då det är diskriminerande gentemot kvinnor bestämde sig de beslutande regelorganen för att ändra regeln - så att ingen förstår den.

I morgon väntar West Bromwich på bortaplan. En match som Fulham spelar i det omdebatterade, gröna, tredjestället. Många tycker att det är något av det fulaste de har sett men jag är av en annan uppfattning. Den gröna färgen i kombination med gulddetaljerna gör att tröjan passar som hand i handsken i kategorin fulsnygg. Jag har redan nu bestämt mig för att köpa det framtida samlarobjektet när jag åker över i december.

Då I huvudet på en Cottagers tidigare optimism inför matcherna inte har gett någon större utdelning i form av poäng är förhoppningarna den här veckan minst sagt modesta. En förlust med 2-0 och jag är nöjd. Nu är det bara att hoppas på att den bakvända teorin fungerar...

Högst upp på min inköpslista.

Mot nya mål

Det två veckor långa landslagsuppehållet är, tacksamt nog, snart till ända. Fulham är fortsatt obesegrat men en seger på sju matcher är inget att ropa halleluja över. Nu väntar Tottenham i en match på Craven Cottage, en match som statistiskt sett borde sluta med seger för Fulham.

Av de nio Premier League-matcher lagen har spelat mot varandra med Fulham som hemmalag (sju matcher på Craven Cottage, två på Loftus Road) har Fulham avgått med segern i fem, tre har slutat oavgjort och Tottenham har vunnit en. Traditionens makt är som bekant stor men den är inget man kan, eller bör, förlita sig på.

Det största frågetecknet för Fulhams del är hur de offensiva trupperna ska formeras. Diomansy Kamara gjorde comeback, och borde ha avgjort, mot West Ham senast och både Moussa Dembele och Andy Johnson är tillbaka i träning. De två senare lär dock inte vara redo för startelvan än. Ett faktum som gör att jag vill formera trupperna enligt följande:

Målvaktsposten och backlinjen är egentligen inte så mycket att orda om. Chris Baird är i min mening ett stabilare alternativ än John Pantsil som verkar ha fokus på helt fel saker just nu. Mittfältet känns i och med Zoltan Geras förvandling till en mer renodlad anfallare också gjutet. Anfallet då? Tja, Clint Dempsey har visat upp en god form på sistone och i och med en friare roll i en 4-4-1-1-uppställning kan han både täcka upp bakåt, vilket kan behövas mot ett offensivt starkt Tottenham, och hjälpa till framåt. Diomansy Kamara är en av mina personliga favoriter och kan han bara få igång målskyttet igen, likt våren 2008, är han en irrationell spjutspets av rang. Bänken vill jag formera enligt följande:

Med förhoppning om att Dembele och Johnson är redo för spel åtminstone sista kvarten erbjuder bänken ett antal offensiva alternativ. Är det något man har lärt sig som Fulhamsupporter genom åren är det att laget inte klarar av att försvara ledningar. Det är full fart framåt som måste genomsyra spelet, oavsett om vi ligger under eller leder med ett eller två mål.

Nej ni, nu håller vi tummarna för att säsongens andra seger registreras på lördag. Själv åker jag och tittar på bandy, Fulhams match har jag givetvis redan berett plats för, så mig hör ni inte av förrens nästa vecka.

Come on Fulham!

Rapparen Al Fayed

Snubblade tidigare i dag över en låt jag har letat efter ända sedan en datorkrasch berövade mig på mp3-filen. En låt som är för fantastisk för att inte låta alla ta del av. Håll tillgodo!

Spräcka bubblor

En hektisk vecka, med besök på två stora svenska idrottsarenor och ett otal intervjuer med svenska celebriteter på jobbet, är över. Det gör att I huvudet på en Cottager nu med full kraft kan fokusera på helgens match, den sista innan landslagsuppehållet.

Med sex obesegrade matcher i bagaget, varav tre på bortaplan, reser Mark Hughes mannar i morgon till Upton Park. En arena där det brukar kunna hända grejer. Vem minns inte förra säsongens holmgång där Fulham, med en man mindre, på ett närmast heroiskt sätt så när spelade till sig tre poäng? Eller Paul Koncheskys rökare från året innan? För att inte nämna Philippe Christanvals 3-3-kvittering i matchens sista skälvande sekunder 2006/07. En match där Bobby Zamora för övrigt svarade för ett av West Hams mål. Ska vi spinna vidare på sidospåret så kan jag meddela att Vincenzo Montella stod för förarbetet till Christanvals mål och att den senare lade skorna på hyllan när han inte fick något nytt kontrakt med Fulham.

Hur som helst lär det bli en spännande match men för att Fulham ska kunna registrera säsongens första bortaseger krävs, just det, mål. Med Bobby Zamora och Moussa Dembele på skadelistan måste nya spelare kliva fram. Clint Dempsey och Zoltan Gera har näsa för mål men är inga naturliga målskyttar. Eddie Johnson har fortfarande inte gjort mål i Premier League och David Elm är inget att luta sig mot när det blåser. Jag väljer i stället att sätta mitt hopp till Diomansy Kamara och hoppas att senegalesen får en lidnersk knäpp, likt borta mot Manchester City för tre säsonger sedan.

West Ham kan få blåsa bubblor bäst de vill. Poängen lägger Fulham beslag på.

COYW!