Se upp världen!

Som den optimist jag är brukar jag så fort försäsongen kommit igång tro på storverk när väl serien börjar. Så även i år. Årets känsla är dock annorlunda. Fulhams topp tio-satsning verkar riktigt seriös, tillskotten till truppen avlöser varandra och stämningen är harmonisk. Det enda smolket i glädjebägaren är väl Steed Malbranques olustiga beteende men jag har i det närmaste släppt tanken på den lille fransmannen. Chris Coleman bygger, klokt nog, laget på spelare som vill offra liv och lem, nåja, för klubben.

Det är svårt att sia om vilken elva Fulham mönstrar i premiären mot Manchester United. Konkurrensen om platserna är större än på många år, om inte den största någonsin. Det finns minst två alternativ på varje position och nya, unga spelare, från den egna akademin har börjat slå sig fram. Spelarna verkar odelat positiva till klubbens satsning och är medvetna om att en dålig insats kan leda till en längre sejour på bänken. Eller som Zat Knight så klokt uttryckte det:

The competition is healthy and you know if you do have a bad game and the Gaffer knows you didn't do as well as you should be doing you know he's going to push you to the back of the queue.

Truppen är för första gången på länge helt skadefri. Bara hoppas att inget tråkigt inträffar under de två sista träningsmatcherna. Jag har två önskningar just nu - en skadefri trupp samt en till mittback. Sen är jag nöjd.

Ps. Undrar när Luis Boa Morte börjar matchas? Han vilade upp sig på bänken under fotbolls-VM och borde inte vara allt för sliten. Ds.