Lugnet före stormen?

Hej kära Fulhamvänner. Eller gäsp kanske man ska säga? Så här i VM-tider råder det nästan stiltje kring klubblaget. I princip ingenting har hänt sedan Steed Malbranque aviserade att han hade för avsikt att lämna Fulham, något han ännu inte har gjort. Det beskedet fick vi den 15:e maj. Sedan dess har inget av större intresse inträffat. Ja, det skulle väl vara att Alain Goma inte fick något nytt kontrakt då men det var rätt så väntat. Silly season löper på som vanligt, vissa rykten mer larviga än andra. Som att Collins John skulle lämna Fulham för Birmingham City, yeah right! Spelare uttalar sig i positiva ordalag om det mesta på den officiella hemsidan och klubben gör allt för att kränga säsongskort, souvenirer och exklusiva matchpaket. Som vanligt alltså.

Till och med i VM-slutspelet har det sett ut som det brukar med Fulhamögon sett. Brian McBride ådrar sig huvudskador, Carlos Bocanegra spelar vänsterback och Luis Boa Morte drar på sig varningar. Oddsen på det? Relativt låga om jag får säga min mening.

Chris Coleman sitter säkert och startar sin tredje säsong som manager. Mohamed Al Fayed visar inga intentioner på att sälja klubben men håller fortsättningsvis hårt i plånboken. Innan förra säsongen var över sades det att Fulham nu på allvar skulle satsa för att bli en klubb bofast på den övre halvan av tabellen men vad har vi sett av det hittills? Nada. Istället skickar klubben scouter till Sverige för att titta på Per Nilsson i en match mot Hammarby. Lugn var namnet.

Men kanske är det bara lugnet före stormen? Det är fortfarande 52 dagar tills Fulham, ackompanjerat av den välkända Premier League-hymnen, stegar ut på Old Trafford. Mycket hinner hända och kanske, eller förhoppningsvis ska jag säga, gör det också det. Mycket behöver i ärlighetens namn hända för att säsongen 2006/2007 inte ska se ut som de två senaste. Klubben har kapacitet att placera sig i mitten av tabellen och i sina bästa stunder skaffa sig slagläge för än högre placeringar. Om det ska bli realitet behövs dock nyförvärv, inte ett utan snarare fem.

Förstärkningar behövs i alla lagdelar, förutom på målvaktssidan, men framför allt i backlinjen. Mittbackar, mittbackar, mittbackar – det borde vara det enda Chris Coleman tänker på just nu. Och då inte på Per Nilsson. Nej, snarare Carles Puyol och Fabio Cannavaro. Eller ja, ni förstår vinken i alla fall.

Låt väderguden, låt oss kalla henne Tone, vara med oss när stormen kommer. För tro mig, det gör den.