Charlton, who?

Fulham bröt igår förbannelsen med de TV-sända måndagsmatcherna. Matchen var ingen höjdare, ärligt talat var första halvlek en av de sämsta fotbollshalvlekar jag skådat. Vi avgick dock med segern och det är vad som räknas. Som jag skrev på forumet på swedishcottagers.se igår: Fulham har en tendens att sjunka ner eller höja sig till motståndarnas tempo. Varför så är fallet är givetvis svårt att svara på. Att klaga på motivationsbrist vore fel då spelarna i matcherna av den sämre karaktären alltid kämpar på. Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte om hur matcherna ser ut, inte så länge vi vinner that is. Det borde inte någon klok supporter heller göra. Fulham har flera gånger bevisat att man klarar av att stå upp mot storlagen, senast i SW6-derbyt mot Chelsea, och därför oroar inte gårdagens insats mig nämnvärt.

Vad som däremot orar mig är Papa Bouba Diop och hans agerande. Mannen som tidigare var en klippa på mittfältet har förvandlats till en loj alibispelare. Igår var han, i stort sett utan konkurrens i den kategorin, sämst på planen. De vunna närkamperna var liksom passningarna med rätt adress lätträknade. Något måste hända snart annars förpassas senegalesen till bänken, om inte läktaren. Om Chris Coleman väljer 4-4-2 mot Aston Villa på lördag kan Diop mycket väl petas till förmån för Claus Jensen. Diops hopp står till en 4-5-1-uppställning.

Vill passa på att gratulera Johnny Haynes som idag skulle fyllt 72 år. Klubben meddelade på förmiddagen att man jobbar för att fixa en staty av The Maestro. Var gårdagens tomma H-block på Putney End kanske en diskret hyllning till Haynes?

Sexpack och Rob Styles

Tro det eller ej, bloggens grundare är tillbaka! Jag har under en tid jag ägnat mig åt kontemplation (läs studier, fotbollsdömande och fest). Imorgon vankas ny Fulhammatch och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot matchen. Mer om det snart.

Först vill jag bara uppmärksamma det faktum att Ian Pearce har fått mängder av positiv publicitet på fulhamfc.com den senaste tiden. Allt började när sidan bytte utseende och frågan är om det är Pearce själv, eller någon av hans närstående (för några fans har han väl ändå inte?), som styr sidan. Flera gånger har vi kunnat läsa om mittbackens sexpack på magen och hans i övrigt fina fysik. Den som har uttalat sig mest i positiva ordalag om Pearce är Antti Niemi. Citat som...

He’s one of those unsung heroes that every team needs, he’s a very likeable person and is a major player for us. (Niemi om Pearce)

och

Aerobically he’s a very good athlete; he would have made a good 400m runner. (fystränaren Steve Nance om Pearce)

...har avlöst varandra. Frågan är om Pearce har någon hållhake på dessa herrar? Har de varit ute på dåligheter på någon bortaresa? Är de skyldiga Pearce pengar? Teorierna är många. Posta gärna era egna teorier, frågan är mycket intressant.

Åter till morgondagens match mot Charlton. Vi möter ett lag som aldrig vunnit på Craven Cottage i Premier League-sammanhang. Ett lag som dessutom ligger sist i tabellen och som har en tränare som ser ut som en figur från en totempåle. Det finns dock två stora aspekter som talar emot Fulham imorgon. För det första är det en TV-sänd måndagsmatch och det vet vi ju alla hur de brukar sluta. För det andra är det ett av bloggens största hatobjekt som dömer matchen. Jag pratar om Rob Styles.

Mannen från Waterlooville i Hampshire orsakade för två säsonger sedan Chris Colemans så här långt största psykbryt. Få har väl glömt straffen på Riverside Stadium. Med en minut kvar och Fulhamledning 1-0 kolliderade Edwin van der Sar och Jimmy Floyd Hasselbaink utanför (!) straffområdet. Styles bortsåg från det och blåste straff, en straff som Boudewijn Zenden satte i nät. Matchen slutade 1-1 och Styles fick poliseskort av planen. En rasande Coleman hindrades av de egna spelarna att konfrontera Styles men det hindrade honom inte från att skricka fuck off ett antal gånger. Låt oss hoppas att Hasselbaink och Styles inte har någon form av kärlekshistoria ihop. Hasselbackspotatisen återfinns ju numera i Charlton.

Styles har även en förkärlek att varna och visa ut Fulhamspelare. Zat Knight har fått skåda Styles röda kort två gånger och Papa Bouba Diop det gula vid tre tillfällen. Även Luis Boa Morte har bra koll på hur Styles kort ser ut men han är inte med imorgon, kanske lika bra det. För att inte riskera att sitta uppe hela natten och skriva om Styles tar jag nu det kloka beslutet att avsluta det här inlägget. Det känns frestande att avsluta med samma ord som Coleman använde på Riverside. Jag väljer dock ett annat alternativ, nämligen att stötta de våra med orden:

Come on you Whites!