I huvudet på en Cottager

Zamora x 3

2012-01-05T20:33:00.004+01:00

Efter 1-0-viktorian mot Liverpool i december har jag nu sett tio raka matcher på Craven Cottage utan förlust, varav sju segrar.

Kan det månne vara så att min närvaro inspirerar de vitklädda hemmakrigarna till stordåd?

Vem vet, klart är i alla fall att jag nu har sett 13 matcher med Fulham i England - tolv i London samt en i Liverpool.

I påsk blir det ytterligare två. Först en tripp till Bolton för att se Fulham ta sig an Owen Coyles mannar på Reebok Stadium på påskafton, sedan SW6-derby mot Chelsea hemma på Craven Cottage två dagar senare.

Förhoppningsvis förlängs den förlustfria sviten då. Så här har det gått i de tidigare matcherna:

Fulham - Chelsea 1-4 (0-1) - 13/11 2004
0-1 Lampard (33')
1-1 Diop (57')
1-2 Robben (59')
1-3 Gallas (73')
1-4 Tiago (81')

Fulham - Portsmouth 1-3 (1-2) - 1/4 2006
0-1 O'Neil (1')
1-1 Malbranque (10')
1-2 LuaLua (24')
1-3 O'Neil (62')

Fulham - Bolton 1-1 (0-0) - 23/8 2006
0-1 Diouf (73', straff)
1-1 Bullard (90', straff)

Fulham - Sheffield United 1-0 (1-0) - 26/8 2006
1-0 Bullard (40')

Fulham - Blackburn 1-1 (1-0) - 21/4 2007
1-0 Montella (10')
1-1 McCarthy (61')

Everton - Fulham 3-0 (0-0) - 8/12 2007
1-0 Yakubu (51')
2-0 Yakubu (61')
3-0 Yakubu (79')

Fulham - Birmingham 2-0 (0-0) - 3/5 2008
1-0 McBride (52')
2-0 Nevland (87')

Fulham - Tottenham 2-1 (1-0) - 15/11 2008
1-0 Davies (33')
2-0 Johnson (70')
2-1 Campbell (81')

Fulham - Aston Villa 3-1 (1-1) - 9/5 2009
1-0 Murphy (6', straff)
1-1 Young (14')
2-1 Kamara (46')
3-1 Kamara (60')

Fulham - Wolfsburg 2-1 (0-0) - 1/4 2010 - Europa League
1-0 Zamora (59')
2-0 Duff (63')
2-1 Madlung (89')

Fulham - Sunderland 0-0 (0-0) - 11/12 2010

Fulham - Blackpool 3-0 (2-0) - 3/4 2011
1-0 Zamora (23')
2-0 Zamora (28')
3-0 Etuhu (72')

Fulham - Liverpool 1-0 (0-0) - 5/12 2011
1-0 Dempsey (85')

Målsnitt/match: 2,54
Målsnitt/match (Fulham): 1,39
Målsnitt/match (motståndarna): 1,15
Poängsnitt (Fulham): 1,75 (Europa League-matchen exkluderad)

Målskyttar Fulham: Papa Bouba Diop, Steed Malbranque, Jimmy Bullard x 2, Vincenzo Montella, Brian McBride, Erik Nevland, Simon Davies, Andy Johnson, Danny Murpy, Diomansy Kamara x 2, Bobby Zamora x 3, Damien Duff, Dickson Etuhu, Clint Dempsey.
Övriga målskyttar: Frank Lampard, Arjen Robben, William Gallas, Tiago Mendes, Gary O'Neil x 2, Lomana LuaLua, El Hadji Diouf, Benni McCarthy, Yakubu Aiyegbeni x 3, Fraizer Campbell, Ashley Young, Alexander Madlung.

Ett steg närmare Europa

2011-08-05T21:57:00.005+02:00

Ingen klang- och jubelföreställning, men väl en stabil insats och en odiskutabel 2-0-seger. Fulham gjorde precis vad som krävdes för att ta sig förbi RNK Split och avancera till Europa Leagues sista kvalrunda.

Matchens stora behållning var tveklöst Andrew Johnson som verkar ha fått upp farten igen. Pinnar han på som han gjorde i går lär han skapa en hel del oreda i motståndarlagens försvar den kommande säsongen. Undrar förresten vad en satsad hundring hade gett om man spelat den på att planens kortaste spelare skulle nicka in ett mål på hörna?

Under eftermiddagen lottades den sista kvalrundan och där väntar ukrainska FC Dnipro Dnipropetrovsk (säg det tio gånger snabbt, den som kan). Fulham har tidigare haft vissa problem under matcher i det forna östblocket men då man inleder dubbelmötet hemma borde man kunna få med sig ett bra resultat till returen. Eller för att vara rent krass: Ska Fulham ha i Europa League att göra ska man klara av att besegra ukrainarna över två matcher.

Undertecknads kunskaper om Dnipro Dnipropetrovsk är obefintliga, men på tränarbänken och i truppen finns ett par namn man känner igen - bland annat en gammal Fulhamspelare:

Juande Ramos: Spanjoren har de senaste åren inte firat några större framgångar på tränarbänken men har en minst sagt diger meritlista. Med Sevilla vann han Uefacupen, Uefa Super Cup, Copa del Rey och spanska supercupen. Klubben noterade även en tredjeplats i ligan säsongen 2006/07, vilket betydde spel i Champions League. Efter framgångarna i Spanien ersatte Ramos en viss Martin Jol efter att denne fått sparken i Tottenham. Ramos fick själv sparken ett år senare och valde att flytta tillbaka till Spanien för att prova lyckan i Real Madrid. Där gick det inledningsvis bra men efter att ha förlorat mot Barcelona med 2-6 hemma på Santiago Bernabeu och slutat säsongen nio poäng bakom sina bittra rivaler var det tack och adjö även där. Nästa anhalt blev CSKA Moskva men där blev sejouren kortvarig. Efter bara 47 (!) dagar skar det sig med ledningen varpå Ramos gick arbetslös i närmare ett år. I oktober förra året skrev han så på ett fyraårskontrakt med Dnipro Dnipropetrovsk - där Ramos nu ska försöka återupprätta sin heder.

Jan Lastuvka: Chris Coleman lånade in tjecken från Sjachtar Donetsk under inledningen av säsongen 2006/07 som backup till Antti Niemi. Lastuvka fick chansen att visa vad han gick för i både ligaspelet och cuperna men visade sig vara en högst osäker burväktare. Under en match jublade till och med Fulhamfansen så fort Lastuvka rörde bollen - något elakt kan tyckas, men det säger en hel del om hans status i klubben. Efter säsongen valde Lawrie Sanchez, som hade tagit över efter Chris Coleman, att inte köpa loss tjecken. Lastuvka hamnade efter kortare sejourer i Bochum och West Ham i Dnipro Dnipropetrovsk 2009, där han är uttalad förstemålvakt.

Derek Boateng: Var ständigt omskriven i svensk media under sin tid i AIK. Värvades som något av en frälsare men var i det närmaste usel under sin första tid i klubben. Först efter att AIK hade varit nere och vänt i Superettan hittade Boateng formen och efter att ha imponerat under AIK:s comebacksäsong i Allsvenskan flyttade han till israeliska Beitar Jerusalem. Därefter har ghananen, som även representerat landet i fotbolls-VM, med blandad framgång spelat för Köln och Getafe innan Dnipro Dnipropetrovsk köpte honom för närmare 57 miljoner kronor i juni i år.

Jan Lastuvka i Fulhamtröjan.

Nedräkning

2011-08-02T16:35:00.000+02:00

Whitesnake

2011-08-01T20:22:00.002+02:00

Here I go again!

Likt David Coverdale efter den enda väg jag känner till. Premier League-starten är mindre än två veckor bort vilket betyder att längtan efter ligaspelet snart kan mättas. Nog för att Viasat Premier League HD, med sina dygnet runt-sändningar, ger förströelse för stunden men nu känns det som att det är dags för den bekanta hymnen att ljuda på allvar.

Välkomna förresten! Hit till I huvudet på en Cottager vars innehåll framöver även kommer att publiceras på FFC Swedens webbplats. Nästa vecka firar bloggen sex år och även om uppehållen ibland har varit lika långa som ett Rory Delap-inkast så är den ett tidsdokument över klubben som så många svenskar har lärt sig att älska.

På min nuvarande arbetsplats är intresset för engelsk fotboll glädjande nog högt. Jag har fått storheten i lag som Chelsea, Arsenal, Wolverhampton och Nottingham Forest förklarad för mig och jargongen oss supportrar emellan är lika rå som hjärtlig - precis som det ska vara. Fulham betraktar kollegorna som ett trevligt men relativt harmlöst lag, en typisk uppfattning bland gemene man.

Låt oss hoppas att den där harmlösheten den här säsongen förvandlas till en fruktan - eller åtminstone att man inte spikar ettan så fort Fulham spelar borta. Det som krävs för att ta nästa steg i klubbens redan rika Premier League-historia är ju som bekant ett bättre spel på andra arenor än Craven Cottage.

Inledningen av Europa League-kvalet har inte ingjutit några förhoppningar om det men det är först i Premier League som de riktiga kraftmätningarna väntar.

Nu är de bara 13 dagar bort...

Martin Jol är laddad - är du?

Frälsaren

2010-10-22T18:33:00.002+02:00

Who can tell the difference?

Green Goblin

2010-10-22T18:23:00.000+02:00

Det blev ingen seger senast. Inte ens någon poäng. Domaren Mike Dean bestämde sig för att godkänna ett solklart offsidemål, ett mål som betydde 1-2 och seger för Tottenham. Nu hade Fulham, och Diomansy Kamara, ypperliga chanser att kvittera men det ville sig inte riktigt. Spelet håller dock fortsatt hög klass och ska man förlora så är det mot förväntade topplag som förlusterna ska komma.

Angående offsideregeln så hörde jag en rolig teori om den på talkSPORT i veckan. Tidigare kunde män hävda att de var det enda könet som kunde förstå regeln. Men då det är diskriminerande gentemot kvinnor bestämde sig de beslutande regelorganen för att ändra regeln - så att ingen förstår den.

I morgon väntar West Bromwich på bortaplan. En match som Fulham spelar i det omdebatterade, gröna, tredjestället. Många tycker att det är något av det fulaste de har sett men jag är av en annan uppfattning. Den gröna färgen i kombination med gulddetaljerna gör att tröjan passar som hand i handsken i kategorin fulsnygg. Jag har redan nu bestämt mig för att köpa det framtida samlarobjektet när jag åker över i december.

Då I huvudet på en Cottagers tidigare optimism inför matcherna inte har gett någon större utdelning i form av poäng är förhoppningarna den här veckan minst sagt modesta. En förlust med 2-0 och jag är nöjd. Nu är det bara att hoppas på att den bakvända teorin fungerar...

Högst upp på min inköpslista.

Mot nya mål

2010-10-13T23:25:00.004+02:00

Det två veckor långa landslagsuppehållet är, tacksamt nog, snart till ända. Fulham är fortsatt obesegrat men en seger på sju matcher är inget att ropa halleluja över. Nu väntar Tottenham i en match på Craven Cottage, en match som statistiskt sett borde sluta med seger för Fulham.

Av de nio Premier League-matcher lagen har spelat mot varandra med Fulham som hemmalag (sju matcher på Craven Cottage, två på Loftus Road) har Fulham avgått med segern i fem, tre har slutat oavgjort och Tottenham har vunnit en. Traditionens makt är som bekant stor men den är inget man kan, eller bör, förlita sig på.

Det största frågetecknet för Fulhams del är hur de offensiva trupperna ska formeras. Diomansy Kamara gjorde comeback, och borde ha avgjort, mot West Ham senast och både Moussa Dembele och Andy Johnson är tillbaka i träning. De två senare lär dock inte vara redo för startelvan än. Ett faktum som gör att jag vill formera trupperna enligt följande:

Målvaktsposten och backlinjen är egentligen inte så mycket att orda om. Chris Baird är i min mening ett stabilare alternativ än John Pantsil som verkar ha fokus på helt fel saker just nu. Mittfältet känns i och med Zoltan Geras förvandling till en mer renodlad anfallare också gjutet. Anfallet då? Tja, Clint Dempsey har visat upp en god form på sistone och i och med en friare roll i en 4-4-1-1-uppställning kan han både täcka upp bakåt, vilket kan behövas mot ett offensivt starkt Tottenham, och hjälpa till framåt. Diomansy Kamara är en av mina personliga favoriter och kan han bara få igång målskyttet igen, likt våren 2008, är han en irrationell spjutspets av rang. Bänken vill jag formera enligt följande:

Med förhoppning om att Dembele och Johnson är redo för spel åtminstone sista kvarten erbjuder bänken ett antal offensiva alternativ. Är det något man har lärt sig som Fulhamsupporter genom åren är det att laget inte klarar av att försvara ledningar. Det är full fart framåt som måste genomsyra spelet, oavsett om vi ligger under eller leder med ett eller två mål.

Nej ni, nu håller vi tummarna för att säsongens andra seger registreras på lördag. Själv åker jag och tittar på bandy, Fulhams match har jag givetvis redan berett plats för, så mig hör ni inte av förrens nästa vecka.

Come on Fulham!

Rapparen Al Fayed

2010-10-01T18:04:00.002+02:00

Snubblade tidigare i dag över en låt jag har letat efter ända sedan en datorkrasch berövade mig på mp3-filen. En låt som är för fantastisk för att inte låta alla ta del av. Håll tillgodo!

Spräcka bubblor

2010-10-01T17:53:00.006+02:00

En hektisk vecka, med besök på två stora svenska idrottsarenor och ett otal intervjuer med svenska celebriteter på jobbet, är över. Det gör att I huvudet på en Cottager nu med full kraft kan fokusera på helgens match, den sista innan landslagsuppehållet.

Med sex obesegrade matcher i bagaget, varav tre på bortaplan, reser Mark Hughes mannar i morgon till Upton Park. En arena där det brukar kunna hända grejer. Vem minns inte förra säsongens holmgång där Fulham, med en man mindre, på ett närmast heroiskt sätt så när spelade till sig tre poäng? Eller Paul Koncheskys rökare från året innan? För att inte nämna Philippe Christanvals 3-3-kvittering i matchens sista skälvande sekunder 2006/07. En match där Bobby Zamora för övrigt svarade för ett av West Hams mål. Ska vi spinna vidare på sidospåret så kan jag meddela att Vincenzo Montella stod för förarbetet till Christanvals mål och att den senare lade skorna på hyllan när han inte fick något nytt kontrakt med Fulham.

Hur som helst lär det bli en spännande match men för att Fulham ska kunna registrera säsongens första bortaseger krävs, just det, mål. Med Bobby Zamora och Moussa Dembele på skadelistan måste nya spelare kliva fram. Clint Dempsey och Zoltan Gera har näsa för mål men är inga naturliga målskyttar. Eddie Johnson har fortfarande inte gjort mål i Premier League och David Elm är inget att luta sig mot när det blåser. Jag väljer i stället att sätta mitt hopp till Diomansy Kamara och hoppas att senegalesen får en lidnersk knäpp, likt borta mot Manchester City för tre säsonger sedan.

West Ham kan få blåsa bubblor bäst de vill. Poängen lägger Fulham beslag på.

COYW!

Goda nyheter x 3

2010-09-24T17:56:00.003+02:00

Den ångest som har vilat över oss Fulhamsupportrar sedan Moussa Dembele blev överfallen i tisdags dämpades i dag något med tre minst sagt goda nyheter.

God nyhet 1:
Mark Hughes meddelade under förmiddagen att Dembele otroligt nog inte har ådragit sig något benbrott. Prognosen talar om två till tre veckor så belgaren lär vara redo för spel igen efter landslagsuppehållet.

God nyhet 2:
Andy Johnson, eller Andrew som han själv vill bli betitlad, har repat sig efter sin långtidsskada. Rehabbänken är utbytt mot mer fotbollslik träning och så snart han har fått upp flåset och styrkan igen är han redo att testas i matchsituationer. Vågar vi tro på en A-lagsmatch innan december?

God nyhet 3:
Diomansy Kamara spelade 70 minuter i en träningsmatch mot Chelsea i veckan. Senegalesen noterades inte för något mål i 2-0-segern men han bör vara i tillräckligt god form för att få plats på bänken mot Everton i morgon.

Just Everton har varit något av en drömmotståndare för Fulham hemma på Craven Cottage de senaste åren. Bortsett från 2-0-förlusten i den sista omgången 2008/09 har Fulham noterat sex segrar. Lägg till de tre segrarna på Loftus Road (varav en i FA-cupen) och Fulham har vunnit nio av tio matcher mot Everton i London sedan man gick upp i Premier League. Ett facit så gott som något.

Det som talar emot att den redan fina statistiken blir ännu roligare att titta på är att Everton just nu befinner sig i fritt fall. Med bara två poäng på fem matcher och utslaget av Brentford i Ligacupen är David Moyes och hans mannar i desperat behov av en seger. Fulham har sedan länge lidit av ett symptom som jag har valt att kalla vi-tvålar-dit-storlagen-för-att-sedan-torska-mot-de-sämre-lagen.

Har Mark Hughes hittat en lösning på det symptomet kan det bli ännu en trevlig eftermiddag i SW6.

Andy Wilkinson - en stilstudie

2010-09-22T19:40:00.000+02:00

I huvudet på en Cottager bjuder på två bilder som på ett utmärkt sätt sammanfattar den genomsympatiske Andy Wilkinson.

Rövargänget Stoke

2010-09-22T19:18:00.013+02:00

För mindre än två veckor sedan sparkade Wolverhamptons Karl Henry av benet på Bobby Zamora. I går var det Stokes Andy Wilkinsons tur att med en vårdslös tackling skada ännu en Fulhamspelare. I den tredje övertidsminuten och med en säker 2-0-ledning tyckte Wilkinson att det var en bra idé att med full fart och sträckt ben sparka ner en framstormande Moussa Dembele. Belgaren fick bäras av planen på bår med ett befarat benbrott. Fulham har ännu inte lämnat några uppgifter om hur allvarlig skadan är men att Dembele inte spelar helgens match mot Everton står klart.

Stokes assisterande manager David Kemp meddelade efter matchen att Wilkinson hade fått en tillsägelse av ledarstaben men tog honom samtidigt i försvar med orden:

There is no malice in his challenge - it is just over-enthusiasm.

Hur överentusiastisk Wilkinson än må vara så är det aldrig en ursäkt för att riskera en motspelares karriär. Stoke hör dock till lagen, tillsammans med tidigare nämnda Wolverhampton, som gärna kompenserar sitt bristfälliga spel med hårda tacklingar. Jag är den förste att välkomna tuffa närkamper men det finns en gräns och den gick Wilkinson långt, långt över. Ska någon sätta stopp för den här typen av spel måste det till hårda straff, och det är det bara FA:s disciplinkommité som kan utfärda. Annars dröjer det inte länge innan nästa spelare får bäras av planen med en allvarlig skada.

Tacklingen finns att beskåda här.

Dembele efter Wilkinsons vansinnestackling.

Cupdrömmar

2010-09-21T17:46:00.004+02:00

Vad är väl en match i Ligacupen en tisdag i september? Mycket om man är supporter till en klubb som kategoriseras som "liten". Cuperna är den enda chansen att vinna titlar och räknar man bort segern i Intertotocupen 2002 är Fulhams prisskåp tomt.

Finaler i all ära, men som det gamla uttrycket så tydligt klargör: "Är man tvåa är man sist". I kväll ställs Fulham mot Stoke i Ligacupens tredje omgång, en omgång som Fulham historiskt sett har haft svårt att ta sig förbi. Förra säsongen satte Manchester City stopp för Fulhams framfart, året innan var Burnley för starka och 2007, 2006 och 2005 dödade Bolton, Wycombe respektive West Bromwich Fulhams ligacupdrömmar – alla tre lyckades för övrigt med konststycket att vinna på Craven Cottage. Vi måste gå så långt tillbaka som 2004 för att se när Fulham senast tog sig förbi den tredje omgången. Då slutade resan med en kvarsfinalförlust hemma mot Chelsea.

Mark Hughes har tydligt sagt att han, till skillnad från många andra tränare, prioriterar cuperna – vilket borde betyda att Fulham mönstrar ett starkt lag på Britannia Stadium. Nu när bortaspöket verkar vara neutraliserat får vi hoppas att laget vågar ta kommandot. Gör man det, likt i den andra halvleken mot Blackburn, finns det inget som talar för att den dystra ligacupstatistiken ska förlängas.

Zoltan Gera firar Fulhams enda mål i Ligacupen förra säsongen.

Winning away

2010-09-17T19:04:00.004+02:00

I morgon reser Fulham till Ewood Park för att förhoppningsvis avsluta en dålig trend. Senast Fulham tog tre poäng av Martin Dahlins gamla lag var i maj 2005 när Steed Malbranque och Brian McBride ledde Chris Colemans manskap till en 3-1-seger. Facit på Ewood Park efter det är ingen munter läsning - på fem matcher har Fulham bara mäktat med ett oavgjort resultat. En poäng av 15 möjliga med andra ord. Nu är Fulham erkänt dåliga på bortaplan men det är just det spelet som måste förbättras om förhoppningen om spel i de europeiska cuperna ska vara realistisk.

Hemma på Craven Cottage vet vi alltid vad vi får. Ett inspirerat, spelglatt och frejdigt Fulham som inte räds några motståndare. På bortaplan är det dock som förbytt. Trött, håglöst och med en oförmåga att skapa offensiva chanser. Om någon (läs Chris Coleman, Lawrie Sanchez och Roy Hodgson) visste vad det berodde på skulle de ha gjort något åt det under sin tid i klubben. Men de verkade lika oförstående som oss supportrar.

Nu står hoppet till Mark Hughes. Med walesarens offensiva tänk vill man gärna tro att det hopplösa bortaspelet ska förvandlas till ett hoppfullt sådant. Så här långt har Fulham kryssat mot både Bolton och Blackpool på bortaplan. Poäng i morgon och jag vågar tro på en trend. Förlust och risken är att Fulham faller tillbaka i gamla synder.

Runt sextiden i morgon kväll har vi svaret.

Dagens tomte

2010-09-14T23:11:00.003+02:00

Jag har sedan länge haft en stor faiblesse för trädgårdstomtar. Det faktum att jag saknar trädgård har inte haft någon inverkan på mitt intresse för de små lergodsgubbarna. Flera gånger har jag fått hålla hårt i plånboken för att inte plocka ner en från hyllan i diverse affärer och ta med den hem. Varför skulle man inte kunna ha en trädgårdstomte i lägenheten? Nåväl. Den dag jag skaffar mig en villa, med tillhörande trädgård, står tomten nedan högst upp på inköpslistan.

Rövargänget Wolves

2010-09-13T20:20:00.000+02:00

Den satt långt inne, men efter två mål av den magnifike Moussa Dembele kom den, säsongens första seger. Det hjälpte inte att domaren Phil Dowd missade två givna straffar (tillika målchansutvisningar) eller att Wolverhampton spelade efter taktiken "sparka på allt som rör sig". Nog för att man får spela hårt men Mick McCarthy hade glömt att lägga till det ack så viktiga ordet schysst i sin matchorder.

Tacklingen som ledde till Bobby Zamoras olyckliga fotbrott faller inte i kategorin ful men den är utan tvekan ett resultat av Wolverhamptons ovårdade spel. Mannen som saxade ner Zamora, Karl Henry (de båda har för övrigt samma agent), har jag dock inte mycket till övers för just nu. Inte när han efter matchen bjöd på följande kommentar:

We were getting booked for things we didn't think were fouls. A lot of our bookings were unjust. We don't want a reputation of being bullies. It is not the way we go out to play.

I matchen mot Fulham drog Wolverhampton på sig sju gula och ett rött kort. Lika många gula drog man på sig i matchen mot Newcastle omgången innan. Den som inte ser ett mönster där måste helt sakna analytisk förmåga. Måtte det straffa sig för Wolverhampton i slutändan. Jag har tidigare inte hyst speciellt mycket förakt mot Mick McCarthys mannar. Under lördagens 90 minuter klättrade de dock långt upp på min hatlista. En lista som de som känner mig vet är väldigt, väldigt liten. Det där med vargjakt kanske inte är en så dum idé ändå...

Mick McCarthy - en man som borde rannsaka sig själv.

Möte med Hodgson

2010-09-10T18:00:00.003+02:00

När jag sent i går begick isdebut med mitt bandylag fick jag höra en spännande historia från en av mina lagkamrater. Under nämnde lagkamrats semester på Sicilien i juni tyckte han sig se Roy Hodgson på en servering. Efter att ha svept en öl och samlat mod gick han mot Hodgsons, eller hans dubbelgångares, bord och hälsade på svenska. Till svar fick han en hälsningsfras på engelska.

Några öl senare var han övertygad om att det faktiskt var Roy Hodgson som satt där. En ny hälsningsfras på svenska besvarades den här gången också - fast nu på svenska. Det hela slutade med att Hodgson anslöt sig till min lagkamrats bord, drack några öl och lyssnade på det svenska sällskapets tugg resten av kvällen. En trevlig kille det där, Roy Hodgson.

I morgon får vi hoppas att Mark Hughes lyckas med det Roy Hodgson misslyckades med under sin tid i Fulham - att besegra Wolverhampton. Förra säsongens möte på Craven Cottage slutade mållöst och matchen på Molineux vann de orangeklädda vargarna med 2-1. Låt oss även hoppas att Bobby Zamora, som i dag kritade på ett nytt 4-årskontrakt, har blivit kvitt sina lårproblem. Om inte lär Mark Hughes få revidera sin spelidé.

Roy Hodgson - en trevlig kille.

Fotbollsexpedition

2010-09-09T17:49:00.003+02:00

Under besöken i England försöker jag alltid, om tillfälle ges, boka in en eller flera matcher med andra lag. Premier League i all ära men det finns en tjusning i att åka till arenor som huserar lag från de lägre divisionerna. Så här långt har det hunnit bli fyra sådana matcher, på tre olika arenor.

Jag minns det som i går när jag, Nick och Kenneth stod i ett gathörn i de centrala delarna av London och hade huvudbry. Pubquiz på Golden Lion eller Leyton Orient-West Bromwich i Ligacupen? Slantsingling fick avgöra och myntet visade att vi skulle åka till Leyton. Den matchen blev min första match utanför Premier League, men definitivt inte min sista. På planen i den matchen fanns för övrigt två spelare som i dag har Fulham som klubbadress - Pascal Zuberbühler och Jonathan Greening.

Leyton Orient - West Bromwich 0-3 (0-1) - 24/8 2006 - Ligacupen
0-1 Nicholson (41')
0-2 Carter (71')
0-3 Greening (76')

Queens Park Rangers - Ipswich 1-3 (0-0) - 25/8 2006
1-0 Gallen (58')
1-1 Walton (62', straff)
1-2 De Vos (68')
1-3 Bowditch (86')

Millwall - Brentford 1-1 (0-1) - 2/4 2010
0-1 Cort (32')
1-1 Robinson (75')

Queens Park Rangers - Sheffield Wednesday 1-1 (1-0) - 3/4 2010
1-0 Faurlin (23')
1-1 Soares (77')

Rule, Britannia!

2010-09-08T17:55:00.004+02:00

Bokade precis flygbiljetter till det som blir min tionde Englandsresa, och mitt totalt nionde besök i London. Med löften om julshopping och sightseeing tar jag med mig flickvännen för att se Fulham ta sig an Sunderland den 11 december. En match som blir min elfte med Fulham. Så här har det gått i de tidigare matcherna:

Fulham - Chelsea 1-4 (0-1) - 13/11 2004
0-1 Lampard (33')
1-1 Diop (57')
1-2 Robben (59')
1-3 Gallas (73')
1-4 Tiago (81')

Fulham - Portsmouth 1-3 (1-2) - 1/4 2006
0-1 O'Neil (1')
1-1 Malbranque (10')
1-2 LuaLua (24')
1-3 O'Neil (62')

Fulham - Bolton 1-1 (0-0) - 23/8 2006
0-1 Diouf (73', straff)
1-1 Bullard (90', straff)

Fulham - Sheffield United 1-0 (1-0) - 26/8 2006
1-0 Bullard (40')

Fulham - Blackburn 1-1 (1-0) - 21/4 2007
1-0 Montella (10')
1-1 McCarthy (61')

Everton - Fulham 3-0 (0-0) - 8/12 2007
1-0 Yakubu (51')
2-0 Yakubu (61')
3-0 Yakubu (79')

Fulham - Birmingham 2-0 (0-0) - 3/5 2008
1-0 McBride (52')
2-0 Nevland (87')

Fulham - Tottenham 2-1 (1-0) - 15/11 2008
1-0 Davies (33')
2-0 Johnson (70')
2-1 Campbell (81')

Fulham - Aston Villa 3-1 (1-1) - 9/5 2009
1-0 Murphy (6', straff)
1-1 Young (14')
2-1 Kamara (46')
3-1 Kamara (60')

Fulham - Wolfsburg 2-1 (0-0) - 1/4 2010 - Europa League
1-0 Zamora (59')
2-0 Duff (63')
2-1 Madlung (89')

Målsnitt/match: 2,9
Målsnitt/match (Fulham): 1,4
Målsnitt/match (motståndarna): 1,5
Poängsnitt (Fulham): 1,56 (Europa League-matchen exkluderad)

Målskyttar Fulham: Papa Bouba Diop, Steed Malbranque, Jimmy Bullard x 2, Vincenzo Montella, Brian McBride, Erik Nevland, Simon Davies, Andy Johnson, Danny Murpy, Diomansy Kamara x 2, Bobby Zamora, Damien Duff.
Övriga målskyttar: Frank Lampard, Arjen Robben, William Gallas, Tiago Mendes, Gary O'Neil x 2, Lomana LuaLua, El Hadji Diouf, Benni McCarthy, Yakubu Aiyegbeni x 3, Fraizer Campbell, Ashley Young, Alexander Madlung.

Var är de nu: Collins John

2010-09-07T00:54:00.014+02:00

Kommer ni ihåg Collins John? Jag skrev själv ett personporträtt av den liberiafödde holländaren i mars 2006 där jag förutspådde följande framtid:

Collins John är inte ens 21 fyllda och redan en etablerad målskytt i Premier League. Fulham kommer att ha stor nytta av honom även i framtiden och det är ingen vild gissning att han en dag hamnar i en av Europas storklubbar.

Även om han blev Fulhams bästa målskytt den säsongen gick inte mina profetior i uppfyllelse. Det starkaste minnet man har av Collins Johns tid i Fulhamtröjan i dag är hans volleystrut borta mot Middlesbrough i november 2006. Ett mål som senare röstades fram till månadens snyggaste. Från att ha varit en irrationell, men aningen slö, anfallare med näsa för mål blev Collins John senare bara slö. Dagarna bredvid Brian McBride i anfallet var snart räknade och han spelade ut kontraktet i Fulham, som sträckte sig så långt som sommaren 2009, på lån i ett antal klubbar.

I juli förra året erbjöd Bristol City Collins John ett treårskontrakt men han valde istället att skriva på för belgiska Roeselare. Elva mållösa matcher och minst ett disciplinärt problem senare fick han sparken från klubben som senare åkte ur den belgiska högstaligan. Men så, från ingenstans, dök Collins John upp i USA och efter ett lyckat träningsläger med Chicago Fire, och goda vitsord från McBride, skrev han på ett 18-månaderskontrakt med MLS-klubben. Redan i sin andra match för Fire noterades Collins John för ett mål och nu siktar han på att återuppbygga den karriär som tidigare gett honom två A-landskamper för Holland. Debuten kom för övrigt i 2-2-matchen mot Sverige på Råsunda i augusti 2004.

Collins Johns facit i Chicago Fire visar så här långt 12 matcher (sex från start), tre mål och en målgivande passning. Det senaste målet kom så sent som i lördags när han efter att ha blivit inbytt mot Los Angeles Galaxy satte en frispark från dryga 17 meter. Ett mål som finns att beskåda här.

När man vet hur mycket Collins John har varit med om är det lätt att tro att han börjar bli lastgammal - något som dock inte kunde vara mer fel. Med sina 24 år och en karriär som återigen andas framtidstro är det inte omöjligt att min gamla profetia kan besannas om några år. Collins John i en av Europas storklubbar. Kom ihåg var ni läste det först.

Fotnot: Collins Johns totalt 13 mål från säsongen 2005/06 är fortfarande oöverträffat. Den som vill läsa personporträttet "Collins John - en osannolik historia" kan göra det här.

Collins John - då och nu.

Former captains of FFC #4

2010-09-06T23:40:00.005+02:00

Namn: Brian McBride
Smeknamn: "Bake"
Yrke: Professionell fotbollsspelare
Ålder: 38
Nationalitet: USA

Klubbar: Milwaukee Rampage, Wolfsburg, Columbus Crew, Preston North End, Everton, Fulham, Chicago Fire

95 A-landskamper/30 mål

Tidigare publicerat:
Former captains of FFC #1
Former captains of FFC #2
Former captains of FFC #3

Tack, Brian McBride

2010-09-06T23:21:00.002+02:00

Den 5 maj 2008 gjorde Brian McBride sitt sista mål i Fulhamtröjan. Jag var själv på plats när jänkaren med det stora hjärtat språngnickade in viktiga 1-0 bakom Maik Taylor i Birminghams mål. Åtta dagar senare var McBride den förste att omfamna Danny Murphy efter målet som fullbordade Fulhams egna version av "The great escape". I helgen meddelade så Brian McBride att årets säsong med Chicago Fire blir hans sista som professionell fotbollsspelare.

Inte mindre än två gånger röstades McBride fram till säsongens spelare i Fulham och att hitta en bättre förebild, både på och utanför planen, är i det närmaste omöjligt. Att en bar på Craven Cottage har döpts i hans ära säger väl egentligen allt. En eller ett par pints på McBride's är i det närmaste ett måste vid nästa besök i SW6.

Tack för allt, Brian McBride!

Guds son

2010-09-02T23:57:00.001+02:00

I morgon gör Erik Hamrén sin första tävlingsmatch som svensk förbundskapten. Alla förväntar sig att Sverige ska vinna EM-kvalmötet mot Ungern hemma på Råsunda men en man tänker göra allt för att sätta stopp för det - lagkaptenen Zoltan Gera. Ungern har liksom Sverige en ny förbundskapten vid rodret, något Gera är extra tacksam för. Efter en dispyt med holländaren Erwin Koeman inför VM-kvalmatchen mot Danmark i oktober förra året lät Gera meddela att han slutade i landslaget. När Koeman i juli i år ersattes av ungraren Sándor Egervári var Gera dock snabbt tillbaka, både i startelvan och som lagkapten.

På en presskonferens tidigare i dag talade Egervári i positiva ordalag om sin formstarke kapten och vilket inflytande han har på det ungerska landslaget. Gera, som röstades fram till Fulhams bästa spelare förra säsongen, låg för tre veckor sedan bakom Ungerns ledningsmål i träningslandskampen mot England på Wembley. En match I huvudet på en Cottager skrev om här.

Den som det ungerska folket bör tacka mest för att Gera återigen leder linjerna är dock inte Sándor Egervári - utan Gud. I unga år hade Gera problem med både sprit och droger och ett tag slutade han till och med spela fotboll för att istället ägna sig åt mindre sunda aktiviteter. 31-åringen har tidigare berättat allt i en öppenhjärtig intervju.

When I was younger I was in a gang and I was smoking, drinking and doing drugs. Not hard drugs but it was still very bad for me. I even quit playing football for four or five years. I started playing again at 16 because my life had changed. If I had not found God I could have been a good for nothing drug addict... or maybe even dead.

Nu följer Gera söndagsgudstjänsterna från sin hemstad Pécs via webbkamera så ofta han kan. Är det matchdag kanske han ber en bön i stil med:

I Fulhams, Johnny Haynes och den helige Al Fayeds namn. Amen.

Fotnot: Den som vill läsa mer om Geras livsöde (som skulle kunna bli en grym film) kan göra det under avdelningen "Faith" på hans officiella hemsida. Att hemsidan inte har uppdaterats på flera år är av mindre betydelse.

En målgest vi gärna ser i Fulhamtröjan, men inte i Ungerns dito.

En annan sida av Zamora

2010-09-02T23:38:00.001+02:00

Bobby Zamora är en kille i ropet just nu. Efter flera fina insatser i början av säsongen hyllas han unisont. Inte minst av Mark Hughes som förbehållslöst över lovord över anfallaren i en artikel på klubbens officiella hemsida. Då ska man komma ihåg att Zamora så sent som förra sommaren var en påskrift från en övergång till Hull. En tanke som i dagens läge känns helt bisarr. Hade det inte varit för den sträckning i ena låret som han ådrog sig mot Blackpool i lördags hade Zamora mycket väl kunna ha spelat från start i Englands EM-kvalmatch mot Bulgarien i morgon.

De egenskaper som vi Fulhamsupportrar har lärt oss att älska hos Zamora det senaste året är hans styrka och hans spelsinne. Två egenskaper som gör honom till en targetspelare i världsklass. För ett par år sedan, när Zamora huserade i West Ham, ansåg han själv i en intervju att hans bästa egenskap var dåvarande flickvännen Nicola Tappendens bröst. Och nej, det är inget skämt.

Nicola dumpade senare Zamora efter en påstådd otrohetsaffär (som han dementerade) men när det begav sig hade paret en två meter bred fotoförstoring av Nicolas byst på väggen hemma. Zamora verkar dock inte ha tagit uppbrottet från page 3-flickan speciellt hårt. Förra månaden blev han nämligen pappa för första gången. Vi får hoppas att de nyfödda tvillingdöttrarna Gisele och Siena inte håller honom vaken hela nätterna framöver.

Bobby Zamora - även djurvän.

Tillbaka i Sverige

2010-08-31T20:04:00.000+02:00

Då var man tillbaka på svensk mark igen. Utlandsvistelsen var succéartad och att hitta ställen att titta på fotboll på var ingen större match. Det var snarare svårare att hitta ställen som inte visade fotboll. Eller som en karaokevärd (vad är det med biffiga engelsmän och smäktande ballader förresten?) uttryckte det:

Football, football, football. Maybe not so much fun for the ladies, but that's how it is.

Matchen mot Manchester United såg jag på en projektor vid hotellets poolbar. När Hangeland nickade in kvitteringen gav jag ifrån mig ett sådant jubel att en tjej i resesällskapet rusade ner från sitt rum på fjärde våningen för att skärrad fråga vad som hade hänt. Den utlovade bilden från matchen har fastnat någonstans i cyberspace, och får således vänta på publicering.

På cypriotisk mark hann jag även glädja mig över 6-0 mot Port Vale i Ligacupen, och det faktum att Moussa Dembele öppnade sitt målkonto för Fulham. Dembele har på kort tid visat sig vara en klassvärvning, vilket hans två målgivande passningar i helgens kryssmatch mot Blackpool är ett tydligt bevis på. Dembeles fina spelsinne kommer utan tvekan ligga bakom fler mål den här säsongen.

På tal om värvningar så stängdes sommarens transferfönster i kväll. För Fulhams del bjöds det inte på några större bomber. Paul Koncheskys övergång till Liverpool var väntad och ersättare på vänsterbacken har redan köpts in i form av mexikanen Carlos Salcido. En spelare som helt spontant känns som en fullgod ersättare.

Förutom pengar fick Fulham även två skandinaver i utbyte mot Konchesky - den finländske anfallaren Lauri Dalla Valle och den svenske yttermittfältaren Alex Kacaniklic. Två unga spelare som ses som stora framtidshopp.

Frågan är bara vad Nick Bylunds katt, Signe Konchesky, ska heta nu?

Utlandsresa

2010-08-18T23:22:00.000+02:00

Belgaren Moussa Dembele blev Mark Hughes första värvning. Enligt uppgifter en kvicktänkt spelare som kan användas på flera positioner i offensiven. Om han är bra eller inte får framtiden utvisa. Holländska ligan, där han har huserat de senaste fem åren, är ingen liga jag brukar ägna något större uppmärksamhet.

Själv drar jag till Cypern tidigt på fredag morgon. I huvudet på en Cottager kommer därför att gå ner i en ofrivillig semesterdvala, men misströsta ej. Matchen mot Manchester United på söndag kommer att bevittnas (och förhoppningsvis avnjutas) på någon trevlig servering. Ett besök det senare kommer att bjudas på bilder ifrån. Matchtröjan är givetvis nerpackad.

Så, nu håller vi tummarna för tre poäng på söndag, avancemang i Ligacupen på onsdag och en trevlig resa. På återhörande om någon vecka!

Bollen är i rullning

2010-08-16T21:21:00.002+02:00

Helgen avklarad. Premiären likaså. Och den var väl i ärlighetens namn inte mycket att skriva hem om. Bolton och Fulham utbytte halvchanser och båda lagen kan vara nöjda med 0-0 och en poäng. Fulhams bortafacit har ju tidigare varit allt annat än bra och en bättring på den fronten kan betyda flera placeringar i slutet av säsongen.

David Stockdale skötte sig med den äran i målet men att säga att han "äger straffområdet" vore för mycket. Samarbetet med backlinjen är inte det bästa och för mig är han inte någon förstamålvakt, inte än. Om Mark Schwarzer nu lämnar borde hans namne Hughes i första hand använda transferpengarna till en ny målvakt.

Premiärens två roligaste incidenter inträffade annars vid sidan av spelet. Bobby Zamora gjorde sig skyldig till en av dem när han konfronterade den blott 27-årige domaren Stuart Attwell. Vad Zamora ville är fortfarande aningen diffust, men att han greppade tag i domarens tröja var desto tydligare. Bisarrt, helt enkelt.

Den andra incidenten som är väl värd ett omnämnande är den när speakern mitt under brinnande match greppade micken och riktade ett meddelande till en man i publiken:

Kan du vara vänlig att ringa hem, din fru har värkar.

Huruvida mannen lämnade matchen och åkte hem, eller ens ringde, är oklart.

Premiärtips

2010-08-12T22:47:00.002+02:00

Då helgen i vanlig ordning är fullspäckad med aktiviteter vill jag redan nu bjuda på mitt tips inför matchen mot Bolton på lördag.

Fulham vinner med 2-1 efter ett mål vardera av de båda herrarna som glänste på Wembley i går, Bobby Zamora och Zoltan Gera. Vem som gör Boltons mål struntar jag högaktningsfullt i.

COYW!

Hjältar från förr

2010-08-11T23:51:00.010+02:00

Lottningen av Ligacupens andra omgång blev precis klar och Fulham får möta Port Vale hemma på Craven Cottage. I går slog League 2-laget ut Queens Park Rangers efter komfortabla 3-1 på Loftus Road, men det är inte det som är det mest anmärkningsvärda.

Port Vales manager är Micky Adams, mannen som har ett förflutet som både spelare och tränare i Fulham. 1994 kom han till klubben från Southampton och när han lämnade tre år senare hade han gjort ett minst sagt stort avtryck. På planen blev det 29 matcher och åtta mål för den lille försvarsspelaren men det var i rollen som manager han såg till att skriva in sig i historieböckerna. Efter att först ha räddat kvar Fulham i dåvarande League 2 säsongen 1995/96 såg han till att klubben gick upp året därpå. I samma veva köpte Mohamed Al Fayed klubben och ersatte Adams med Ray Wilkins och Kevin Keegan.

Samme Keegan köpte Geoff Horsfield från Halifax i oktober 1998 och med 15 mål på 28 matcher hjälpte han Fulham att avancerade vidare i seriesystemet. När Jean Tigana senare tog över efter Keegan meddelade han att Horsfields spelstil inte passade in i hans planer och skeppade i väg honom till Birmingham. Horsfield gjorde totalt 74 matcher och 31 mål i Fulhamtröjan, och kan skryta med att han med sina 14 mål säsongen 1999/00 blev klubbens bästa målskytt det året. I oktober 2008 avslöjade Horsfield att han hade drabbats av testikelcancer, en cancer han lyckligtvis lyckades besegra. Horsfield är just nu assisterande tränare till Micky Adams i Port Vale.

Nu ställs alltså de två gamla Fulhamhjältarna mot sin gamla klubb i Ligacupen. Micky och Geoff, ni får ursäkta. Men jag önskar er inte lycka till.

Micky Adams och Geoff Horsfield.

En kortis

2010-08-11T23:31:00.004+02:00

Hur roligt är det inte att skotten som sparkade Andreas Isaksson i ansiktet heter, just det, Kirk Broadfoot?

Zamora vs. Kiraly

2010-08-11T22:55:00.004+02:00

Hade det inte varit för mannen i mysbyxor skulle Bobby Zamora just nu kunna fira sitt första landslagsmål. Zamora byttes in i halvtid och svarade för ett minst sagt livligt inhopp. Vid inte mindre än tre tillfällen tvingade han Gabor Kiraly till högst kvalificerade räddningar.

Målchans 1:
Med kvarten kvar tog Zamora ned bollen på axeln innan han sopade iväg en sträckt vrist mot det ungerska målet. Kiraly reagerade sent men lyckades få upp en hand och styra bollen över ribban.

Målchans 2:
Med åtta minuter kvar slog Ashley Young en vänsterhörna mot bortre stolpen. Zamora nådde högst och styrde bollen mot mål men Kiraly var återigen med på noterna och styrde bollen över.

Målchans 3:
Dryga minuten in på tilläggstiden styrde Zamora, från en position i höjd med straffpunkten, ned ett inlägg med huvudet. De 72 000 på Wembley, inklusive mig själv framför datorn, trodde att bollen var på väg in, men icke. En fantomräddning av Kiraly såg till att Zamora blev mållös och matchen slutade 2-1.

I övrigt var Zoltan Gera ett utropstecken för Ungern och låg bland annat bakom ungrarnas ledningsmål. Ett mål som i ärlighetens namn förmodligen aldrig skulle ha godkänts. Den assisterande domaren var övertygad om att bollen hade passerat linjen men tv-repriserna tyder på motsatsen.

Zamoras insats andades självförtroende och när han inte själv gick på mål fördelade han bollar på samma framgångsrika sätt som i Fulham. Vid ett tillfälle försökte han till och med klacka fram bollen till tvåmålsskytten Steven Gerrard. Får Zamora inte nya chanser i landslaget efter den här halvleken så vet jag inte vad som krävs. Ett mål? Tja, det satte mannen i mysbyxor stopp för.

Såg till att Zamora blev mållös.

Modevisning

2010-08-11T19:16:00.004+02:00

Med hjälp av Danny Murphy och Damien Duff har klubben nu officiellt presenterat det nya bortastället. En del säger bu, en del säger bä. Jag skulle vilja kalla det för helt okej, även om shortsen känns lite väl långa.

Tidigare publicerat:
Kejsarens nya kläder

Skadeskjuten

2010-08-11T19:02:00.007+02:00

Det var nyförvärvet Philippe Senderos som slet av sig hälsenan på gårdagens träning. Tråkigt, visst. Men hellre att en spelare som ännu inte har debuterat för laget går sönder än att en redan tongivande spelare som, säg, Simon Davies tvingas ta plats på sjukbänken.

Senderos är ju annars känd för att vara väldigt skadebenägen och den som har sommarens VM färskt i minnet vet att han fick halta ut redan i den första halvleken av Schweiz match mot Spanien. Senderos spelade inte mer i turneringen efter det.

Den skadade hälsenan opererades i Finland redan i dag och de första rapporterna talar om en rehabiliteringsperiod på sex månader. Den schweiziske mittbackens Fulhamdebut lär med andra ord dröja till våren, om inte längre.

Senderos har för övrigt har en rätt stilig hemsida.

Kejsarens nya kläder

2010-08-11T00:35:00.009+02:00

Som bekant bytte Fulham från Nike till Kappa inför den här säsongen. Hemmatröjan presenterades i slutet av juli men vilka tröjor Fulham ska spela i borta mot Bolton på lördag har varit okänt, tills nu.

Den eminenta sajten Historical Football Kits verkar, liksom ett antal engelska tidningar, fått ta del av det nya bortastället innan supportrarna. Vid en första anblick skulle jag vilja kalla det ett kompetent matchställ. En uppfattning som givetvis kan revideras när man får se det i fysisk form.

Tredjestället då? Tja, efter att min första reaktion varit i stil med vad i #¤!%¤ är det här är jag nu av uppfattningen att det ser spännande ut, en uppfattning jag lär vara föga ensam om. Färgsättningen är minst sagt unik och för tankarna till Mohamed Al Fayeds gamla varuhus Harrods.

Klicka här för en historisk tillbakablick över Fulhams matchställ genom åren.

Mediagunstlingen Zamora

2010-08-11T00:20:00.003+02:00

Bobby Zamoras chanser till spel i träningslandskampen mot Ungern verkar bli allt större. Darren Bent tvingades på tisdagen lämna återbud på grund av sin onda rygg, och nu återstår bara tre anfallare i truppen - Wayne Rooney, Carlton Cole och Zamora.

Det faktum att Zamora också fick möta pressen på egen hand (se videoklippet nedan) borde tyda på någon form av förtroende från Fabio Capellos sida. Zamora klarade presskonferensen med bravur och gled snyggt undan frågan om han var rädd för att Mark Hughes skulle skriva på för Aston Villa. Ett garv och ett wow så var det, något bisarra, ryktet ur världen.

Mystisk skada

2010-08-10T23:59:00.002+02:00

Kvällens största gissningslek har ägt rum på diverse Fulhamrelaterade forum. Efter rapporter om att en spelare i laget ska ha slitit av sig hälsenan under förmiddagens träning har alla otåligt väntat på att klubben ska namnge personen i fråga. Så även jag. Något namn har vi inte fått ännu men dessbättre kan ett antal tongivande spelare räknas bort från gissningsleken då de befinner sig på landslagsuppdrag.

David Elm hade under dagen skrivit ett långt och detaljerat blogginlägg om hur han upplevde händelsen, dock utan att namnge spelaren. Enligt Elm ska det ha låtit som när en stor gren går av, och spelaren ska chockad ha fallit i gråt. Efter ilskna kommenterar från upprörda supportrar, och eventuella påtryckningar från Fulhams sida, tog Elm senare bort blogginlägget, liksom det kortare meddelande han hade skrivit på sin Twitter.

Vilken spelare det än rör sig om så är det ett tungt bakslag bara dagarna innan premiären. Fulhams trupp är inte den största och att i panik köpa in en ersättare, om spelaren är av den klass att behov till det finns, är inte optimalt.

Bobby for England

2010-08-09T22:41:00.003+02:00

Vem hade trott att spelaren som under säsongen 2008/09 fick det inte alltför smickrande smeknamnet "No goals" skulle belönas med sin första A-landskamp vid 29 års ålder? Samma spelare vars höjdpunkter från samma säsong sammanfattades med en svart ruta i ett famöst Youtube-klipp. I lördags blev det som då skulle gett skyhöga odds hos valfri bettingfirma realitet när Fabio Capello presenterade truppen mot Ungern. Bobby Zamora kommer att representera England.

Zamora skulle ursprungligen ha funnits med i Englands 30-mannatrupp inför VM, som sedan bantades ner till 23 spelare, men tvingades tacka nej på grund hälseneproblem. Efter att ha lagt sig under kniven i maj är skadan som han drogs med under stora delar av förra säsongen borta. Ett faktum som gör att Capello inte kan blunda för den kraftfulle anfallaren.

Förutom Zamora är Wayne Rooney, Darren Bent och Carlton Cole uttagna som anfallare i träningslandskampen mot Ungern. Bent dras dock med ryggproblem, vilket ökar chanserna för Zamora att få speltid. Den senaste Fulhamspelaren som representerade England var Jimmy Bullard. Han fick dock inte ens plats på bänken i Englands VM-kvalmatcher mot Andorra och Kroatien för nästan två år sedan.

Det återstår att se om Zamora får någon speltid mot Ungern. Tidigare har han representerat England i fem U21-landskamper. Senast han drog på sig den vita tröjan med de tre lejonen var den 2 juni 2003 mot dåvarande Serbien och Montenegro.

Bobby for England!

Resan kan börja

2010-08-09T20:48:00.017+02:00

Kryssningen avklarades med bravur. Så även Fulhams genrep inför premiären mot Bolton borta på lördag. Enligt rapporterna ska Werder Bremen ha spelat ut Fulham i den första halvleken, men vad gör väl det när Fulham gör fem mål i den andra? Zoltan Geras pärla till 2-1 är helt i klass med Bobby Zamoras rökare mot Shakhtar Donetsk (säg det tio gånger snabbt den som kan) förra säsongen. Att Gera dessutom lyckades hitta nätet tre gånger bådar gott för målproduktionen den här säsongen.

Nu ska man i vanlig ordning akta sig för att dra för stora växlar av en träningsmatch, men nog ingjuter en 5-1-seger mot klassmotstånd allt lite mod i trupperna. Skönt också att Eddie Johnson visade att han faktiskt kan placera bollen innanför ramen. Jag har fortfarande inte glömt hans horribla miss borta mot West Ham förra säsongen. Någon större spelare vill jag dock fortfarande inte tro att han är. En anfallsspelare av klass, som liksom bara råkar stå i straffområdet för att peta in "enkla" mål med jämna mellanrum, borde vara Mark Hughes högsta prioritet på värvningsfronten just nu. Grovjobbare har vi redan tillräckligt av.

Höjdpunkter från matchen finns att se nedan. Hoppas att räven, som kan ha rymt från Leicesters klubbmärke, kom hem välbehållen...

Ett skepp kommer lastat

2010-08-06T16:56:00.005+02:00

Det har snart blivit hög tid för att mig att bege mig till en ölstinn båt i Värtahamnen. Ett faktum som osökt fick mig att tänka på Richard Curtis film "The boat that rocked". Samme Curtis som skrivit manus till en rad filmer där Hugh Grant spelar huvudrollen. Grant som har varit Fulhamsupporter sedan barnsben. Barnsben som...tja, vi låter tankekedjan stanna där och bjuder på en bild på nämnde Grant tagen under Fulhams fantastiska 4-1-viktoria över Juventus. Och nej, jag har faktiskt inte gått på några starkare drycker än. Ska under båtfärden förresten se om jag kan få någon finne att uttala sig om Heini Wathén. Eller Roy Hodgson för den delen.

"He's always liked Fulham, but tonight it could be Love Actually."

Wags #1

2010-08-06T10:33:00.003+02:00

Bakom varje man står en stark kvinna. Eller i fotbollsspelarnas fall, en snygg sådan. Inspirerad av den pågående följetongen "Former captains of FFC" är det därför nu premiär för en ny artikelserie.

Först ut är, något otippat, Mohamed Al Fayeds nuvarande fru. Den charmige egyptiern var mellan 1954-1956 gift med Samira Khashoggi men sedan 25 år tillbaka är det en finska som gäller. 1985 gifte sig Al Fayed med den före detta modellen, och Miss Finland-finalisten, Heini Wathén. I en artikel i Evening Standard från 1998 även kallad "Mohamed Al Fayeds bättre hälft".

Förutom att sprida kärlek över Fulhams ägare har Heini, född 1955 och 22 år yngre än Mohamed, fött två av hans söner, Karim och Omar. Båda sitter med i klubbens styrelse och kan en dag komma att bli de som tar över styret av klubben. Ett annat intressant faktum är att Karim Al Fayed, som förutom fotboll verkar ha ett intresse för fotografi, är döv sedan en hjärnhinneinflammation i barndomen.

Makarna Al Fayed.

Former captains of FFC #3

2010-08-06T01:20:00.003+02:00

Namn: Luis Boa Morte
Smeknamn: "The dead snake"
Yrke: Professionell fotbollsspelare
Ålder: 33
Nationalitet: Portugal

Klubbar: Sporting CP, Arsenal, Southampton, Fulham FC, West Ham United

28 A-landskamper/1 mål

Tidigare publicerat:
Former captains of FFC #1
Former captains of FFC #2

Som en blixt från klar himmel

2010-08-06T00:29:00.010+02:00

Precis som rubriken antyder gör nu I huvudet på en Cottager storstilad comeback. Nostalgin i att bloggen på måndag firar fem år går inte att förbise men det är inte därför det återigen kommer att bjudas på tankar och inblickar från SW6. Nej, den där påfallande lusten att skriva som ibland infinner sig träffade mig precis som ett slag i solarplexus. Och vad passar då inte bättre än att ge utlopp för den här.

Då klockan passerat midnatt och jag har en inbokad kryssning att komma i form till blir det inget raljerande över Mark Hughes, Mohamed Al Fayed eller det nya matchstället i kväll. I stället nöjer vi oss med att konstatera att bloggen lever och att nämnde Hughes faktiskt skulle kunna vara George Clooneys okända, och betydligt fulare, bror.

Who'd you rather?

Mitt livefacit

2009-05-21T00:50:00.004+02:00

Nio livematcher med Fulham har jag så här långt hunnit se på plats i England. Så här har det gått:

Fulham - Chelsea 1-4 (0-1) - 13/11 2004
0-1 Lampard (33')
1-1 Diop (57')
1-2 Robben (59')
1-3 Gallas (73')
1-4 Tiago (81')

Fulham - Portsmouth 1-3 (1-2) - 1/4 2006
0-1 O'Neil (1')
1-1 Malbranque (10')
1-2 LuaLua (24')
1-3 O'Neil (62')

Fulham - Bolton 1-1 (0-0) - 23/8 2006
0-1 Diouf (73', straff)
1-1 Bullard (90', straff)

Fulham - Sheffield United 1-0 (1-0) - 26/8 2006
1-0 Bullard (40')

Fulham - Blackburn 1-1 (1-0) - 21/4 2007
1-0 Montella (10')
1-1 McCarthy (61')

Everton - Fulham 3-0 (0-0) - 8/12 2007
1-0 Yakubu (51')
2-0 Yakubu (61')
3-0 Yakubu (79')

Fulham - Birmingham 2-0 (0-0) - 3/5 2008
1-0 McBride (52')
2-0 Nevland (87')

Fulham - Tottenham 2-1 (1-0) - 15/11 2008
1-0 Davies (33')
2-0 Johnson (70')
2-1 Campbell (81')

Fulham - Aston Villa 3-1 (1-1) - 9/5 2009
1-0 Murphy (6', straff)
1-1 Young (14')
2-1 Kamara (46')
3-1 Kamara (60')

Målsnitt/match: 2,89
Målsnitt/match (Fulham): 1,33
Målsnitt/match (motståndarna): 1,56
Poängsnitt (Fulham): 1,56

Nästa: Europa. Avstigning för Fulham

2009-05-20T23:39:00.032+02:00

Den 3 maj förra året lämnade jag Craven Cottage till tonerna av We are staying up. Den här gången ekade en helt annan sång mellan de pittoreska läktarna vid Themsens flodbank. FFC Sweden åkte till London för att hylla laget som gjort det omöjliga.

11 maj 2008. Fratton Park. Matchminut 75. Danny Murphy når högst på Jimmy Bullards frispark och nickar in 1-0 bakom Jamie Ashdown. Fulham klarar sig kvar i Premier League.

"Det måste vara ett av mina viktigaste mål någonsin. Många Liverpoolfans minns mig för målen mot Manchester United men jag kommer aldrig att glömma det här."

Oh Danny Murphy, he used to play for Liverpool but now he's good.

Åtta dagar tidigare hade FFC Swedens medlemsresa gått av stapeln. Med starkt sammanbitna miner laddade de tillresta svenskarna i vanlig ordning upp i Golden Lions beer garden. Domedagsscenarier målades upp. Sebastian Larsson gör matchens enda mål, sa någon skämtsamt samtidigt som de andra skrattade lätt och tittade ner i marken med ångestfyllda blickar. Förlust och Fulhams dagar i Premier League var räknade. Vinst och hoppet om en åttonde raka säsong i världens bästa liga skulle leva.

Fulham vann matchen med 2-0 efter mål av Brian McBride och Erik Nevland. We are staying up ljöd till andra sidan Putney Bridge samtidigt som spelarna tillsammans med fruar, barn och flickvänner tackade hemmapubliken för säsongen. Ägaren Mohamed Al Fayed vinkade glatt med sin halsduk. Ovetandes om att han ett drygt år senare skulle sitta på sin läktarplats i klubbhuset och se Fulham slåss för helt andra mål än att klara sig kvar.

We are staying up, we are staying up.

8 maj 2009. Undertecknad, farsan , brorsan och bandytränaren, tillika Chelseasupportern, Peter Isaksson tar mark på Heathrow. Som traditionen bjuder hade vi i vanlig ordning avverkat två burkar Carlsberg och två miniflaskor Johnnie Walker Red Label från British Airways fria bar. På väg mot passkontrollen blir Isaksson stoppad av en civilklädd brittisk polis. Följande meningsutbyte följer:

Polisen: – Var kommer du ifrån?
Isaksson: – Sverige.
Polisen: – Hur länge ska du vara här?
Isaksson: – Tre dagar.
Polisen: – Har du ett jobb?
Isaksson: – Ja.
Polisen: – Hur ska du hinna jobba här på tre dagar?
Isaksson: – Jag jobbar i Sverige.
Polisen: – Det är klart. Tack.

Det visade sig att den gode Isaksson slumpvis hade blivit inplockad för ett kortare förhör. Något som enligt polisen är en ny rutin efter de senaste årens terrorhysteri. Efter att ha fixat de obligatoriska åkkorten till tunnelbanan lämnade vi Heathrows terminal 5 för färd till Fulham Broadway och boendet på Chelsea Lodge Hotel. Ett boende som vi har kommit att uppskatta och gjort till permanent tillflyktsort under våra fotbollsresor. Väskorna dumpades fort och torra i strupen gick vi i rask takt till ett annat välbekant ställe. Puben White Horse i Parsons Green (eller Pärsons gröna som platsen populärt kallas).

Vita hästen i Pärsons gröna.

På White Horse gjordes resans första, men i vanlig ordning inte sista, misstag. I ambitionen att testa ny öl beställdes London Lager. En öl som efter livliga diskussioner fick omdömet: "Som en avslagen 3,5:a Crocodile". Istället för att hålla god min och svepa innehållet hälldes det ut i pubens blomkrukor. Det fick bli Staropramen istället. Efter en stund på den blåsiga uteserveringen dök vår engelske vän Dan Crawford upp. Vi hade knappt hunnit hälsa innan han med glad min berättade att en av hans kompisar tidigare under dagen hade köpt en Fulhamtröja och tryckt "Iniesta, 93" på ryggen. Han följde upp det med att i en dryg timme hylla den norska domaren Tom Henning Øvrebø för dennes insats i Champions League-matchen mellan Chelsea och Barcelona två dagar tidigare. Helt ovetandes om att Isaksson var inbiten Chelseasupporter. Isaksson valde storartat att inte avslöja sin lagtillhörighet men muttrade bittert: "Är det inte bättre att åstadkomma något själva istället".

Världens bästa domare.

Fem pints senare började hungern göra sig påmind och efter ett kortare stopp i den närmast tomma Fulhamshopen bar det av till en italienare på Fulham High Street. Pizza åts, italiensk öl dracks och Dan fortsatte sitt korståg mot Chelsea. Mätta, belåtna och betydligt klarare i huvudet lades idén om att se Sveriges VM-semifinal i hockey fram. Undertecknad ringde ett kort samtal och fick bestämda besked om att svenskpuben Harcourt Arms vid svenska kyrkan i Marylebone skulle visa matchen. Efter att ha sagt grazie till pizzabagaren, som var otäckt lik Super Mario, började vi gå mot tunnelbanan men kom snart på att ett besök på Fulham High Street aldrig är fulländat utan åtminstone en öl på Golden Lion. Sagt och gjort klev vi in på vår före detta stampub för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ägarinnan Anne hälsade oss i vanlig ordning välkomna men hon såg inte lika munter ut som hon brukar. Kanske har grannarnas klagomål efter FFC Swedens sena sångföreställning efter 2-1-segern mot Tottenham i november satt sina spår.

FFC Sweden firar segern mot Tottenham i november.

Med den obligatoriska Golden Lion-biran under västen tog vi tunnelbanan till Edgware Road för en kortare promenad till svenskpuben. Det visade sig dock relativt omgående att de inte skulle visa hockeymatchen. Konstigt tyckte vi då puben i det närmaste kryllade av skyltar som stolt påpekade att man visade alla deltävlingar i den svenska Melodifestivalen. Istället för att fästa blickarna på en tv-skärm slog vi oss istället ner på pubens innergård och började beställa in, just det, öl. Snart fick undertecknad, farsan, brorsan, Isaksson och Dan sällskap av Nick, hans farsa Kenneth och Kristoffer. Idéer om att åka till en sportbar vid Piccadilly som eventuellt skulle visa hockeyn lades fram men de tankarna slogs bort så snart de obligatoriska ramsorna började skanderas. Ramsor som vi av personalen snart ombads framföra i något lägre tonläge.

Ett antal öl senare stegar Isaksson i rask takt förbi vårt bord på uteserveringen. Under armen har han tre gula tröjor med "Henrik, 17" på ryggen. Snart bjuder han in engelsmän till frågesport om Helsingborgs anfallsstjärna. Rätt svar och de belönas med en tröja. När puben någon timme senare annonserade att det var dags för stängning bestämde vi oss för att återvända till hotellet för välbehövlig sömn. Det var ju som bekant en dag morgonen efter också. Och inte vilken dag som helst. Det var matchdag.

Och vinnaren är...

Strax efter åtta ljöd väckarklockan på Chelsea Lodge Hotel och tiotalet minuter senare inmundigades frukosten i hotellets bar, med det bättre klingande namnet Fulham Bar. Vid frukosten kom det fram att en påse innehållandes divesere Fulhamattiraljer hade glömts på Harcourt Arms kvällen innan. Farsan utsågs snabbt till syndabock och efter lite vila på rummet gjorde vi honom sällskap tillbaka till Edgware Road för att plocka upp påsen. Trodde vi. Puben slog inte upp portarna förrens 12.30 och efter att lätt besvikna ha konstaterat att vi hade gått miste om 40 minuter, och x antal öl under tiden, sveptes en flaska Becks på en närliggande krog. Med fuktad strupe och humöret på uppåtgående hoppade vi ånyo på tunnelbanan. Den här gången för att åka till Putney Bridge och Londons finaste kvarter.

Golden Lion har de senaste åren varit FFC Swedens stampub innan och efter matcherna men på inrådan från Nick, och ett antal engelska vänner, flyttades sammankomsten innan matchen i år till andra sidan Themsen. På den något mindre, men minst lika trevliga, puben Bricklayers Arms mötte vi inte bara vår vän Mats, utan även en drygt 30 år äldre herre som strök runt på uteserveringen. Den äldre herren, vars namn jag dessvärre glömt, visade sig vara ännu en svensk Fulhamsupporter på plats. På Bricklayers hängde också ett antal Aston Villa-supportrar som vi under högst trevliga former umgicks med innan matchen. En dryg timme innan matchstart valde farsan, Isaksson och Mats att lämna Bricklayers för promenad mot Craven Cottage. De kunde för allt i världen inte tänka sig att missa uppvärmningen och Al Fayeds obligatoriska ärevarv innan matchen. Vi andra satt kvar och lämnade puben precis på minuten för att vi skulle hinna till avspark.

Bira på The Bricks.

Ramsorna avlöste varandra under gångturen över Putney Bridge och genom Bishops Park. Framme vid arenan gick undertecknad och brorsan till våra platser på Riverside Stand medans Nick, Kenneth och Kristoffer slog sig ner på Hammersmith End. Tajmingen visade sig vara så bra att domaren Mark Halsey blåste igång matchen i samma sekund som vi satte fötterna på läktaren. Och vilken match sedan. Danny Murphy gav Fulham ledningen på straff efter sex minuter sedan matchens lirare, Diomansy Kamara, gjorts ner av James Milner. Villa kvitterade genom Ashley Young åtta minuter senare men efter det var det Fulham för hela slanten. Kamara gjorde två mål i den andra halvleken, varav ett med en läcker klack, och Fulham kunde komfortabelt spela hem de tre poängen.

Kamaras första var dock ett mål undertecknad inte såg från läktarplats. Efter att i halvtid köpt öl under läktaren tog jag plats vid räcket mot Themsen. Utsikten beundrades och då utrymmet fullkomlingen kryllade av Fulhamvänner hade jag inte en tanke på att den andra halvleken var i antågande. Att den hade börjat, och att Kamara gjort mål, märkte jag först när jag hörde jublet från läktarna. Jag rusade fort till den skärm som visar repriser bakom läktaren, tog del av målet där och rusade sedan snabbt upp till min sittplats. Väl där började We're all going on a European tour sjungas av de 25 660 på plats i den fullsatta arenan. En stark, och välkommen, kontrast till förra årets We are staying up. En annan genialisk ramsa som glatt sjöngs var There's only one Iniesta. En ramsa Chelseasupporten Isaksson fann lagom underhållande.

Kamara gör 2-1.

Under matchen hann också Roy Hodgson hyllas med stående ovationer. Hogdson valde att tacka för gesten genom att vinka till publiken. När domaren Halsey, som gått från att vara hatad av alla Fulhamsupportrar till åtminstone respekterad på bara något år, blåste av matchen kunde Hogdson nöjt konstatera att klubben var ett stort steg närmare spel i Europa League. FFC Sweden begav sig till The Cottage för att fira segern i stor stil innan vi åkte tillbaka till Bricklayers. Vid tolvhugget hade en lång dag tagit ut sin rätt och sängen på Chelsea Lodge Hotel intogs för ett par timmars sömn innan hemresan.

På söndag avslutar Fulham säsongen med match hemma mot Everton. En poäng och spel i Europa League är säkrat. En prestation som är mer än vad någon Fulhamsupporter vågade tro på innan säsongen. För att gå från att vara nedflyttningskandidat inför den sista omgången till att kunna säkra spel i Europa helt på egen hand är inget annat än fantastiskt. Än mer fantastiskt blir det när man tittar på hur mycket pengar klubbarna under Fulham har lagt på spelarköp under säsongen. Hodgson har byggt ett solitt lag med små medel. Spelare som Brede Hangeland och Mark Schwarzer har tillhört Premier Leagues absolut bästa på sina positioner. John Pantsil och Dickson Etuhu har gått från att vara ratade i sina tidigare klubbar till hyllade och givna startspelare i Fulham. Och Hogdson gjorde sitt kanske smartaste drag någonsin när han sålde en skadebenägen 30-åring till Hull för £5 miljoner. Årets manager, någon?

Årets manager?

Oavsett hur det går på söndag har Fulham redan nu säkrat sin högsta placering i Premier League någonsin. Men visst vore roligt att ge sig ut på ett europeiskt cupäventyr. Nä, hörni. Det är klart att vi fixar det här. Vi ses på Roms Olympiastadion till hösten. Eller varför inte på Gamla Ullevi i Göteborg?

Sådärja!

2008-09-13T18:42:00.004+02:00

Efter närmare tre veckors speluppehåll för Fulham var det så dags igen. Bolton kom till Craven Cottage i en match som kom att bli en uppvisning av två herrar - Bobby Zamora och Andy Johnson. Den sistnämnde gjorde sin debut i Fulhamtröjan och det såg ut som att han och Zamora hade spelat ihop i flera år. Äntligen har Fulham ett anfallspar som fungerar perfekt ihop. De senaste säsongerna har det ju mest handlat om att hitta någon som kunde spela bredvid Brian McBride.

Härligt är också att ingen av de två besitter några divalater. I ett lag som Fulham måste man vara beredd på att gräva ner huvudet och köra och det är både Johnson och Zamora. Tveklöst. Jag både tror och hoppas att det här är början på något bra.

Matchen då? Jo, den var riktigt riktigt bra. Fulham spelade ut Bolton och borde ha gjort minst ett mål till. Men istället för 3-0 blev det alltså 2-1 efter att man i vanlig ordning släppt till ett lite för enkelt mål i slutskedet av matchen. De sista tio minuterna var ingen höjdare för de berömda nerverna.

Om en vecka väntar Blackburn borta på Ewood Park. Då hoppas jag att Zamora och Johnson fortsätter i samma stil. Och så vore det ju roligt om vi kunde stänga en match någon gång.

COYW!

Gone fishin'

2008-08-31T23:16:00.002+02:00

Så här kan det se ut när Jimmy Bullard inte skruvar in frisparkar eller blir uttagen till det engelska landslaget.

Bend it like Bullard

2008-08-31T22:42:00.002+02:00

En händelse som denna kräver några extra kommentarer. Så, håll tillgodo!

* Senast en Fulhamspelare deltog i en tävlingslandskamp för England var den 22 november 1967. England besegrade då Nordirland med 2-0 på Wembley i EM-kvalet. Fulham representerades av högerbacken George Cohen.

* England har aldrig vunnit en stor titel utan en Fulhamspelare på planen. George Cohen var med och kickade boll när man besegrade Västtyskland i VM-finalen 1966. Den titeln är Englands enda när det kommer till VM och EM-slutspel.

* Uttagningen av Bullard visar att man kan spela i en mindre klubb och fortfarande bli uttagen till landslaget. Det är ett faktum som förhoppningsvis kommer att göra Fulham mer attraktivt för nya spelare i framtiden.

* Om Andy Johnson kommer tillbaka i gammalt gott slag och Bullard lyckas göra det här till mer än en engångsgrej kan Fulham om det vill sig väl ha med två spelare i den engelska landslagstruppen. När hände det senast?

Way to go, Bullard

2008-08-31T22:15:00.005+02:00

Sent ikväll offentliggjorde Englands förbundskapten Fabio Capello truppen till VM-kvalmatcherna mot Andorra (6 september) och Kroatien (10 september). Och vem hittar vi i den truppen om inte Jimmy Bullard! Skador på Owen Hargreaves, Steven Gerrard och Michael Carrick tvingade Capello att hitta nya mittfältsalternativ. Nog för att Bullard är Fulhams i särklass viktigaste spelare och i stort sett alltid levererar, men det här kom som en riktigt stor överraskning. En trevlig sådan dessutom.

Bullard fanns med i snacket kring landslaget efter sin övertygande inledning i Fulhamtröjan för två år sedan men då satte en knäskada stopp för en eventuell uttagning. Den knäskadan höll honom borta från spel i hela 16 månader och det såg ett tag ut som att han skulle tvingas lägga skorna på hyllan. Så blev dock inte fallet och ingen kan vara mer tacksam än oss Fulhamsupportrar, och snart kanske även hela Englands befolkning. Nog måste man säga att en spelare som gått igenom ett sådant skadehelvete är värd den här chansen.

Grattis Jimmy!

Jimmy Bullard, Bullard
He's better than Steve Gerrard
He's thinner than Frank Lampard
Jimmy Bullard, Bullard

Puh!

2008-08-27T23:57:00.002+02:00

Vi lyckades överkomma Leicester med blotta förskräckelsen. Ett lag som huserar i League 1, två divisioner under Premier League. Men att Fulham skulle stöta på svårigheter i de inledande omgångarna av ett cupspel kom väl inte direkt som någon överraskning. I FA-cupreturen mot just Leicester för två säsonger sedan avgjorde Fulham, liksom ikväll, efter ett väldigt sent mål. Hjälten då hette Wayne Routledge. Ikväll stavas han Danny Murphy. Tack Danny, säger jag.

Noterbart är även att Fredrik Stoor gjorde sin tävlingsdebut för Fulham. Och enligt rapporterna ska han ha gjort det med den äran, trots två mål i baken. Vi ska heller inte förbise att David Healy avgjorde Sunderlands match mot Nottingham Forest.

Nu väntar ett drygt två veckor långt uppehåll innan Fulham tar emot Bolton hemma på Craven Cottage. Då hoppas jag att Mr. Hodgson har värvat en ny mittbackskollega till den där norrmannen, även känd som Brede Hangeland.

Glädje

2008-08-26T22:43:00.003+02:00

1-0 mot Arsenal i helgen. Och vilken match sedan! Fulham spelade disciplinerat och klokt hela matchen och inte någonstans ska man behöva skämmas över de tre poängen. Huruvida det här var ännu en vi-tvålar-dit-storlagen-för-att-sedan-torska-mot-de-sämre-lagen match återstår att se. Härligt var det i alla fall. Nick tyckte att det var så härligt att det beställdes in champagne där vi satt på Southside i Stockholm. Fler sådana matcher, tack!

Härligt är också att Jimmy Bullard idag tog död på alla otrevliga rykten om en flytt från Fulham. Bullard stannar och förblir därmed klubbens viktigaste spelare tillsammans med Brede Hangeland.

Imorgon väntar Ligacupmatch mot Leicester.

COYW!

Storstädning

2008-08-21T23:12:00.004+02:00

Roy Hodgson fortsätter att skeppa iväg oönskade spelare från klubben. Idag var det Steven Davis och David Healys, båda Sanchez-värvningar, tur att packa väskorna. Davis flyttar till Skottland och Glasgow Rangers och Healys nästa klubbadress blir Fulhams ligakonkurrent Sunderland.

Vad ska man säga om det här då? Tja, Davis gjorde inte många rätt när han fick spela förra säsongen och med tanke på Fulhams starka mittfältstrupp gör det varken från eller till att han lämnar. Att Fulham dessutom får in ett antal miljoner pund till att köpa andra spelare för, förslagsvis en mittback, är ju inte heller fy skam.

Healy då? Ja, inte heller han rosade marknaden förra säsongen. När Hodgson köpte in både Andy Johnson och Bobby Zamora förvandlades Healy från en potentiell anfallare för startelvan till en marginalspelare. Bara det faktum att Healy fick byta från nummer 9 till 31 säger väl det mesta.

I mitt tycke agerade Hodgson helt rätt som skeppade iväg båda spelarna. Pengarna kan, och bör, nu användas för att köpa in en stabil mittbackskollega till Brede Hangeland.

Patrull

2008-08-19T21:43:00.005+02:00

Sådär, då var man hemma igen efter ett kortare äventyr på Ibiza. Jag var där, Pussycat dolls var där och Lewis Hamilton var där. Den sistnämnde ägnade den mesta tiden åt att ta skamgrepp på sin flickvän Nicole Scherzinger - som å andra sidan inte såg ut att ha något som helst emot det.

Under min tid ute i Medelhavet passade Usain Bolt på att slå sitt eget världsrekord på 100 meter. Och Fulham. Ja, Fulham. De hade den dåliga vanan att förlora premiären, den här gången borta mot Hull. Av det jag har förstått av matchrapporter och highlights började Fulham strålande men avslutade i det närmaste uselt. Som vanligt med andra ord. Nog för att Hull avgjorde genom ett kapitalfel signerat Paul Konchesky men en poäng är väl inte för mycket begärt mot en nykomling?

Nu tar vi och bryter ihop och kommer igen. Låt oss inte göra det till en vana.

En stövel fylld med bärs

2008-08-16T13:40:00.005+02:00

Om sisådär 25 minuter lyfter planet mot Ibiza. Just nu befinner jag mig på Düsseldorfs flygplats där jag avnjutit två wienerkorv ackompanjerade av en skiva vitt bröd och en stövel bärs. Vad det kostade ska vi inte tala om...

Den snabbtänkte läsaren har redan räknat ut att jag kommer att missa matchen mot Hull. Såvida de inte har Canal+ Sport Extra pa Lufthansas flygplan kommer jag de närmaste timmarna sväva i ovisshet (i dubbel bemärkelse).

Mitt tips står i alla fall fast. 2-1 till Fulham efter mål av Jimmy Bullard och Zoltan Gera. Den förstnämnde skruvar givetvis in en frispark. Hulls mål görs, givetvis, av Dean Windass. Nu tar vi och sparkar igång den här säsongen!

COYW!

Going to Ibiza

2008-08-15T22:23:00.001+02:00

Vilken timme som helst bär det av till Ibiza för arbete (tro det eller ej). Jag tror att jag kan finna Internetuppkoppling på hotellet. Om inte hörs vi sent på måndag.

Mitt tips: Hull - Fulham 1-2

Och sanningen är...

2008-08-15T00:00:00.004+02:00

Frågan huruvida Alain Goma är kvar i Qatar eller inte fick ett snabbt svar. I ett försök att ta reda på lite mer om det där påstådda arabäventyret surfade jag in på hans gamla, numera nya, hemsida. Sekunden senare hade jag svaret. Goma har sadlat om till personlig tränare och driver företaget AlGoFit:

"Alain became a certified fitness instructor following his retirement from football and currently holds the following qualifications:

Gym instructor Level 2 & 3
YMCA Personal Trainer Award
YMCA Strike (Boxing)
YMCA Exercise in Pregnancy
Charles Poliquin Level 1
Sports Massage Therapist"

Så, efter att ha sänkt en sisådär 15 pitchers under nästa fotbollsresa kan det vara på sin plats att besöka Goma för konsultation. Eller åtminstone lite massage.

Svenska flickor, svenska flickor

2008-08-14T00:45:00.010+02:00

På tal om Sylvain Legwinski och svenska flickvänner. Även Steed Malbranque och Alain Goma föll för den frestelsen under sin tid i Fulham. Goma gick till och med så långt att han under ett skadeuppehåll för tre år sedan engagerade sig i träskoindustrin. Någon succé à la den vedervärdiga Foppatoffeln verkar det dock inte ha blivit.

Efter att ha tagit farväl av Fulham i samma veva som Legwinski tänkte Goma lägga av helt med fotbollen. Kassakistan verkar ha sinat fort för i fjol gjorde han comeback i en av de där pengastinna ligorna i arabvärlden. Närmare bestämt i qatariska Al-Wakrah. Den som är haj på det här med arabiska är välkommen att ge sig in på klubbens hemsida för att försöka ta reda på om Goma är kvar i klubben. Om inte kan vi mycket väl få se honom kränga träskor på någon svensk marknad nästa sommar.

Monica på Sverigebesök

2008-08-13T23:47:00.007+02:00

Efter att Chris Coleman tvingade bort Sylvain Legwinski från Fulham för två år sedan törs jag inte påstå att jag har haft någon större koll på fransmannen. Att han hamnade i Ipswich, det visste jag. Men mer än så är det inte. Nu kan det dock vara dags att slå på radarn igen. Monica har nämligen börjat synas nere på Kamratgården i Göteborg och nu ryktas det om en övergång till IFK. Sportchefen Håkan Mild är försiktig i sina första uttalanden men jag tror nog att han gärna ser den nu 34-årige mittfältsräven i den blåvita tröjan. Åtminstone säsongen ut.

Frågan är dock hur motiverad Legwinski är. Att han överhuvudtaget befinner sig i Göteborg har han sin svenska flickvän att tacka (?) för. Ryktet skvallrar något om ett eventuellt husköp på västkusten. Vi får väl helt enkelt vänta och se. Blir det inget spel i IFK för Legwinski lägger han nog gärna skorna på hyllan och drar hem till vingårdarnas Frankrike. För en vinkännare, det är han. Fotbollsmagasinet FourFourTwo genomförde för några år sedan en hel intervju på temat vin med Legwinski. Den som har ett arkiv där hemma är välkommen att börja leta (mitt eget arkiv försvann i en flytt häromåret).

Då: Legwinski i kamp med Frank Lampard.
Snart? Legwinski i kamp med Jörgen Wålemark.

Here we go again!

2008-08-12T23:58:00.007+02:00

Ny säsong, nya spelare, nya förhoppningar.

I huvudet på en Cottager kommer precis som i fornstora dagar att följa allt med största intresse.

Välkomna!

Katastrofen Fulham

2008-01-29T19:30:00.000+01:00

Då var det dags. För vad kanske ni undrar? Jo, det har blivit dags för Fulham att visa att man är tillräckligt bra för att sitta på en av de där 20 åtråvärda platserna i Premier League. Så här långt har säsongen varit en enda lång katastrof. Det som verkade så lovande när Lawrie Sanchez i maj förra året fick förtroendet att stanna i klubben på permanent basis är idag just det, en katastrof. Sanchez plockade in en hel armé nya spelare, den armén har sett till att Fulham ligger där de ligger just nu. På nittonde plats. Näst sist. Katastrof.

Nu verkar Roy Hodgson gå i precis samma fälla som Sanchez gjorde. Att värva gamla favoritspelare går väl för sig men spelarna vi talar om här är inga som går in och lyfter ett lag i desperat behov av självförtroende. Nog för att de presterat under tränarna, då Sanchez och nu Hodgson, tidigare men gamla meriter är inget att luta sig mot när varje poäng har blivit så viktig att många supportrar nog gladeligen skulle kunna offra ett finger eller två för en trepoängare.

Klockan nio ikväll drar matchen mot Bolton igång. Här måste de elva för kvällen svart-röd-klädda herrarna visa att Fulham är tillräckligt bra för Premier League. För ett lag som Bolton ska man kunna matcha. Gör man inte det, ja då vet jag inte ens om jag vill att Fulham ska spela i högstadivisionen längre. Jag har helt enkelt tröttnat på att se säsongens loja, ogenomtänkta och rent ut sagt usla spel.

Låt kvällen bli kvällen då Fulham visar att man är ett av Premier Leagues mest underhållande lag att titta på. I med och i motgång. Så har det varit och så vill jag fortsätta tro att det kan bli igen.

Matchen visar direkt på Canal+ Sport 2 med start 20.55. Själv kommer jag att följa matchen från jobbet, pressläggningsvecka som det är.

Liket lever

2008-01-29T01:17:00.000+01:00

Se där ja, precis när Fulham måste vakna till liv för att behålla sin plats i Premier League vaknar bloggen till liv. De 90 minuter som väntar i tisdagens match på Reebok Stadium är de viktigaste för klubben på mycket, mycket länge. En analys inför matchen, och lite tankar om varför det har gått som det har gått, kommer att dyka upp här under rubriken "Katastrofen Fulham" under tisdagen.

För att sprida lite positiv energi publicerar jag ett utdrag från Canal+-kommentatorn Anders Fredrikssons blogg. Han gjorde sitt första besök på Craven Cottage när vi förra helgen slogs tillbaka av Arsenal. Och Anders gillade... ja, läs själva det utvalda stycket från "Englandstrippen":

Helgen har jag tillbringat i England. För första gången någonsin fick jag anledning att besöka Craven Cottage i London. Där huserar Fulham och som för dagen kämpar för livet om att undvika nedflyttning från Premier Leauge. Arenan ligger naturskönt vid Thamsens strand och vissa delar av arenan byggdes 1886 och är därmed den äldsta arenan i London.

Inne på arenan så var det som att förflyttas ca 20 år tillbaka i tiden. Slitet, trångt men gemytligt. Det är klart att Emirates Stadium är nåt helt annan men jag gillar ändå atmosfären på något vis på såna här arenor. Här finns verkligen fotbollens själ. Jag tror också att många av fansen vill ha det på det här sättet. Själva matchen vann Arsenal med klara 3-0 men på något sätt fick jag lite känslor för Fulham. Jag hoppas verkligen att dom hänger kvar. Nye norrmannen Brede Hangeland blir givetvis nyttig för dom. Den 2 meter långe norrmannen är precis vad deras backlinje behöver.

Nattligt nöje #3

2007-08-16T00:44:00.000+02:00

Höll ju helt på att glömma avdelningen som en kväll som denna känns rätt given.

Tidigare publicerat:
Nattligt nöje #1
Nattligt nöje #2

Släkten är värst

2007-08-16T00:13:00.000+02:00

Säsongens första seger är i hamn! Tacka David Healy och Alexey Smertin för det. Inom loppet av tre minuter hjälptes de båda åt att vända matchen. Heidar Helguson, som lämnade Fulham så sent som i somras, hade innan dess haft den dåliga vanan att peta in en boll bakom Tony Warner. Mannen som svarade för en överjordisk insats på Emirates i söndags tappade den såphala bollen rakt framför fötterna på islänningen. Det är precis sådana misstag som gör att Sanchez inte ser Warner som ett riktigt alternativ som etta på målvaktssidan. Så här sa Sanchez efter matchen mot Arsenal:

- I’ve got to say that Tony Warner was excellent. It’s a very difficult position being a number two goalkeeper in the Premiership. You need to have the quality so you can play but you also need an ego that allows you to train and work hard in the knowledge that you’re in the shadow of someone else.

Warner lär ha känt en stor lättnad när Healy kvitterade elva minuter senare. Ytterligare tre minuter senare gick Smertin på skott och bollen touchade något turligt en Boltonspelare innan den nådde nätmaskorna. Imponerande av Healy att leverera direkt. Jag trodde snarare att Diomansy Kamara skulle vara förstavalet bredvid Brian McBride men Healy har visat att han är rätt man att ha bredvid lagkaptenen. Bara hoppas att han fortsätter leverera. Ikväll utsågs han till matchens lirare av Sky Sports. Samtidigt fick Chris Baird en sjua i betyg - ett bevis på att han spelade upp sig jämfört med premiären. Kul att se.

Nästa match spelas även den hemma på Craven Cottage, dagen att ringa in i almanackan är lördag. Middlesbrough kommer på besök i en match som visas på Canal+, tack för det.

Ett kortare sammandrag från matchen mot Bolton hittas här.

God natt!

His name is Tony Warner

2007-08-13T23:03:00.000+02:00

Nu har det gått ett bra tag sedan Phil Dowd blåste av matchen mellan Arsenal och Fulham - och vilken match sedan. Fulham stod upp bra och David Healys 1-0 från den första minuten såg länge ut att bli matchens enda mål. Nu blev det inte så. I den 84:e minuten dundrade Kolo Toure in i straffområdet och sprang rakt in i Carlos Bocanegra. Min första bedömning var att straffen var felaktigt dömd och efter att ha sett reprisen otaliga gånger står jag fortfarande fast vid det. Bocanegra lutar sig visserligen en aning åt Toures håll men den förflyttningen är utan betydelse. Toure hade rammat Bocanegra i vilket fall som helst. Synd för Fulham och Bocanegra att det fortfarande är en omöjlighet att lösas upp i atomer och försvinna för någon sekund - för det är vad Bocanegra hade behövt göra för att inte bli påsprungen.

Matchens gigant var annars Tony Warner. Jag håller målvakten som en av mina favoriter i laget och jag ska villigt erkänna att jag jublade lite när det stod klart att han skulle starta. Det återstår att se hur länge Antti Niemi blir borta men just nu ser jag ingen anledning till att peta Warner. Räddningarna på Emirates höll absolut högsta klass. Det härliga med Warner är att han ser sjukt oberörd ut efter att ha gjort en avgörande räddning.

Lawrie Sanchez spelade med samtliga tillgängliga nordirländare, Aaron Hughes var borta skadad. Valet att spela med de för Sanchez säkra korten är inte svårt att förstå, speciellt inte då Fulham använde en taktik väldigt lik den Nordirland hade under Sanchez. Att ligga extremt lågt med backlinjen och avvakta in i det sista med att försöka bryta är en omdiskuterad taktik men faktum är att den fungerade bra mot Arsenal. Skyttegravsfotboll är inte det roligaste att se på men mot lag mot Arsenal gäller det att försöka kontrollera vilken typ av chanser de skapar - för chanser kommer lag av den kalibern alltid att skapa. Nu hade Arsenal ett par riktigt farliga lägen men Fulhams försvarsspel kändes stabilare än "vanligt" - med ett undantag. Högerbacken Chris Baird, årets spelare i Southampton förra säsongen, blev uppsnurrad gång på gång. Baird visste inte riktigt hur han skulle agera när Tomas Rosicky kom dribblandes. Nej, om Baird ska spela ska han göra det i mitten av backlinjen. In med Moritz Volz eller Liam Rosenior till höger.

Bäst i Fulham efter Warner var helt klart Alexey Smertin. Ryssen såg ut att veta vad han skulle göra i precis varje situation och döm om min förvåning när han blev utbytt i den andra halvleken. Papa Bouba Diop i all ära men Smertin var felfri under sina 71 minuter på planen. Diop såg inte lika stabil ut, The Wardrobe har fortfarande långt kvar till storformen. Frågan är om han överhuvudtaget kan nå den igen. Det var ett bra tag sedan han dominerade på mittfältet.

En spelare som i motsats till Diop såg pigg ut när han kom in var Clint Dempsey. Amerikanen kan bli en stor tillgång den här säsongen och på Emirates hade han ett jätteläge att avgöra. Matchuret stod på 77 och Dempsey sprang sig fri i Arsenals straffområde. Jens Lehmann rusade ut och stressade Dempsey till ett svagt avslut. Tanken var att peta in bollen vid den bortre stolpen men bollen rullade en bra bit utanför. Dempsey borde istället ha avancerat vidare i straffområdet eller försökt dundra in bollen högt. Fulham hade faktiskt flera bra chanser att göra mål i den andra halvleken men avsluten var för tama. Statistiken i skott på mål visar 12-7 till Arsenals fördel.

Det tolfte och sista skottet var Alexander Hlebs 2-1-mål. Cesc Fabregas lyfte fram bollen till vitryssen som behärskat lurade bort Baird och placerade bollen bakom Warner. Arsenal hade flest skott på mål och störst bollinnehav (67-33) men ett oavgjort resultat hade varit mer rättvist. Jag ser inte att Fulham kunde ha gjort något annorlunda. Det är bara att bryta ihop och komma igen till onsdagens hemmapremiär mot Bolton. Visar man upp samma hjärta och vilja där tror jag på tre poäng. Med eller utan Chris Baird.

Ett kortare sammandrag från matchen hittas här.

Bittert, bittert

2007-08-12T22:42:00.000+02:00

Återkommer med tankar och funderingar under morgondagen.

Måste samla mig lite först...

Stoppa pressarna

2007-08-10T02:04:00.000+02:00

Fredagen och lördagen kommer att spenderas i Göteborg respektive Eksjö. Arbete på tidningens sommarturné stundar och I huvudet på en Cottager kommer därför inte att uppdateras dessa dagar.

Vi ses på söndag!

This is Fulham

2007-08-10T01:08:00.000+02:00

Försäsongen är avklarad och det är äntligen dags för avspark i Premier League. För Fulham har sommaren varit en av de mest händelserika på många år. Nio nya spelare är inköpta för att hjälpa Lawrie Sanchez att ”göra en Nordirland” på klubblagsnivå. Under sina tre år som förbundskapten förvandlade han Nordirland från ett mediokert landslag till en nation att räkna med på allvar. Fulham är idag, med handen på hjärtat, ett rätt mediokert klubblag. Man gör förvisso sin sjunde raka säsong i Premier League men om man bortser från säsongen 2003/04 har höjdpunkterna varit få. Segrarna mot lagen som nu populärt kallas för ”de fyra stora” i all ära men faktum är att de egentligen inte har varit mer än tillfälliga glädjeämnen. Det som gör att man som Fulhamsupporter ofta har varit rätt frustrerad är att laget vid tillfällen har visat upp ett spel i klass med just ”de fyra stora” för att strax därefter bjuda på insatser som inte hör hemma på professionell klubblagsnivå. Lägstanivån har helt enkelt varit för låg. Med en manager som har en genomtänkt spelidé och inte ger vika för någonting kan den lägstanivån höjas ett par snäpp – en sådan manager har Fulham i Sanchez. Mannen var ju ändå en av spelarna i Wimbledons ökända crazy gang…

Aaron Hughes, Steven Davis, Diomansy Kamara, Chris Baird, Paul Konchesky, David Healy, Lee Cook, Adrian Leijer och Hameur Bouazza – där har ni de nio namnen som under sommaren har handplockats av Sanchez. De som kan sin geografi ser att fyra av dessa spelar landslagsfotboll för Nordirland. Kritiska röster har hörts om Sanchez ”tunnelseende” när det kommer till värvningar men jag ser inga som helst problem i det. Sannolikheten att Fulham kommer att spela på samma sätt som Nordirland är stor och då är det bra att ha spelare som redan är välbekanta med systemet. Ett rakt, okomplicerat spel där man tar tillvara på allt som dyker upp i offensiv väg blir förhoppningsvis synonymt med Fulham den här säsongen. De nya spelarna är inga stora namn men de har det Sanchez eftersöker – ett stort hjärta och en arbetsmoral värd namnet. Om samtliga nio kommer att lyckas blir en annan fråga men samtliga har en del att bevisa på högsta klubblagsnivå – inte minst David Healy. Mannen som gjorde båda målen i Nordirlands 2-1-seger över Sverige i EM-kvalet var kritiserad redan i Leeds och har nu chansen att knäppa många kritiker på näsan. Leder man EM-kvalets skytteliga, nio mål på sex matcher, har man definitivt kvalitéer. Sanchez blir mannen att försöka förädla den råvaran till att fungera även på klubblagsnivå.

Fulhams startelva är av förklarliga skäl just nu inte helt lätt att gissa. Jag ser inte mer än två spelare som givna till söndagens premiär mot Arsenal. De två jag talar om är målvakten Antti Niemi och anfallaren, och tillika lagkaptenen, Brian McBride. Då en preliminär startelva med stor chans skulle kunna visa fel på nio av elva positioner väljer jag att inte ta ut en sådan. Ingen spelare, förutom de två nämnda, är given och det är en styrka Fulham har saknat tidigare. Den som överraskande nog har sett starkast ut under försäsongen är Alexey Smertin. Ryssen visade under träningsturneringen Barclays Asian Trophy upp ett i det närmaste felfritt spel. Dessutom bjöd han publiken på ett flertal välriktade klacksparkar. Smertin är därför ett namn för startelvan men, som sagt, det är de resterande spelarna i truppen också. En annan spelare som sett stark ut är den amerikanske trollkarlen Clint Dempsey. Deuce, som han kallas, kan bli en stor attraktion den här säsongen.

De som har mindre koll på Fulham (läs de flesta) tror nu säkert att jag, i min exposé över den konkurrenskraftiga truppen, har fått hybris – det har jag inte. Man måste sätta in allt i sitt sammanhang och det sammanhanget är klassen på spelarna. Fulhams topp i den kategorin är betydligt lägre än många andra klubbar i Premier League. Klassen man håller är istället jämn över i stort sett alla spelare. Sanchez uppgift blir till att få alla dessa att dra åt samma håll. Får han det tror jag att Fulham går en rolig säsong till mötes. Det sista jag vill uppleva är ännu en ångestladdad vår där hot om nedflyttning hänger i luften. De som har sett Shane Meadows briljanta film This is England vet precis vilken typ av ångest jag pratar om.

Nog snack inför premiären. Nu tycker jag att vi drar på oss matchtröjorna, höjer ölglasen och skålar in den nya säsongen.

Nu kör vi!

Eurosport, igen

2007-08-10T00:50:00.000+02:00

Igår raljerade jag över Eurosports avslöjande om Leroy Roseniors eventuella övergång till Reading. Information sprids numera fort och under dagen fick jag ett samtal från Mårthen Bergman, en man som på Eurosport innehar titeln online editor. Han tyckte att det hela var lite pinsamt, speciellt då det var den engelska redaktionen som hade gjort sammanställningen. Felet är nu korrigerat.

Mårthen berättade också att det på Eurosport.se kommer att dyka upp en bloggportal - en portal han ville att I huvudet på en Cottager skulle ingå i. Tankar som att fler folk får upp ögonen för Fulham slog mig direkt och bloggen kommer därför, inom några veckor, att flytta över dit. Innehållet kommer att vara precis som nu fast med Eurosport som bas istället för blogspot.

Mitt första inlägg i den nya portalen är redan författat men då man ännu inte kan lägga upp sina egna inlägg ligger det just nu i nämnde Bergmans inkorg. Jag tar mig därför friheten att låta I huvudet på en Cottagers trogna läsare ta del av det redan ikväll. Då det är en text inför säsongen vore det tråkigt om den inte hann dyka upp hos Eurosport innan premiären på söndag. Teknikens under, ni vet. Så, här kommer det (scrolla uppåt om ni av en händelse hamnat här först).

Makalöst bra

2007-08-09T20:35:00.001+02:00

Gjorde tidigare idag ett inhopp i den så kallade Reklamserien i Stockholm (passande nog heter ligan "mitt" lag spelar i Premier League). Fick ta hand om målvaktsposten då den ordinarie målvakten kände för att agera utespelare. Hur det gick, tja, matchens lirare är väl rätt bra?

Matchrapporten är hämtad från reklamserien.com.

Grand Sociedad - TV 4 4–2
G. Julian Schaps, Zonny Billgren, Andreas Krantz, Petter Eneman. T. Marcus Skarphagen, Nic Edwards.

Grand Sociedad utnyttjade fördelen med 3 avbytare i den tropiska värmen och kunde till slut vinna mot TV 4 med 4-2. G S började bäst och Julian Schaps hade ett par fina lägen, där åtminstone ett borde resulterat. Sedan vände matchbilden och TV 4 hade flera lägen. Marcus Skarphagen var mycket giftig och Nic Edwards hade två jättechanser. I GS mål stod den unge Hampus Pettersson och han var makalöst bra. Det var absolut högsta klass på flera räddningar, fråga Robert Björk. Schaps gav GS ledningen efter pass från Thomas Willbacher med ett par minuter kvar av första. TV 4 rivstartade andra och Skarphagen/Edwards var framme igen. Till slut kunde Skarphagen dundra in den välförtjänta kvitteringen. Tyvärr fick två TV 4-spelare lite skavanker och då fick man spela utan avbytare. Då orkade man inte riktigt. Zonny Billgren gjorde behärskat 2-1. Sedan kunde spelmotorn Andreas Krantz och Petter Eneman göra varsitt på under en minut. Edwards tröstmålade med ett långskott med sekunder kvar av tillställningen.
MATCHENS LIRARE: HAMPUS PETTERSSON, GRAND SOCIEDAD

Rule, Britannia!

2007-08-09T19:34:00.000+02:00

Idag är det exakt två år sedan I huvudet på en Cottager slog upp portarna. Födelsedag med andra ord. Det är värt att firas men vi gör det inte med den klassiska födelsedagssången. Nej, vi gör det med den brittiska hymnen Rule, Britannia - här i Royal Philharmonic Orchestras tappning.

Nattligt nöje #2

2007-08-08T23:01:00.000+02:00

Till alla flickor vi har försakat
Till alla er som trott
På allting som vi gjort
Vill ni följa med oss västerut?

Tidigare publicerat:
Nattligt nöje #1

Stort avslöjande

2007-08-08T20:04:00.001+02:00

Eurosport lanserade tidigare idag "nya Eurosport.se". Presschefen Martin Alarik kommenterar satsningen.

- Vi ska erbjuda en fullvärdig sportbevakning och ska ta en framskjuten postition.

Och visst verkar de ta en framskjuten position. I sin silly season-bevakning avslöjar man att Leroy Rosenior, som inte gjort en match i Fulham sedan 1991, är aktuell för Reading. Prislappen sägs ligga på £2 miljoner - helt klart godkänt för en 42-årig föredetting.

Leroys son Liam, U21-landslagsman och kontrakterad Fulhamspelare, vill inte störa förhandlingarna och har därför valt att inte kommentera situationen.

Skönhet

2007-08-08T19:55:00.000+02:00

Fulham presenterade idag sitt nionde (!) nyförvärv. Yttermittfältaren/anfallaren Hameur Bouazza köps in från Watford och kommer förhoppningsvis att bli en tillgång på vänsterkanten. Jag hoppas i alla få slippa höra följande ramsa på läktarna senare under säsongen:

He's quick
He's French
He's always on the bench

Hameur Bouazza - snygg som få.

Nattligt nöje #1

2007-08-08T01:36:00.000+02:00

Välkomna till en ny följetong på I huvudet på en Cottager - nattligt nöje. Som ett alternativ till att zappa mellan gamla repriser på tv bjuder bloggen på diverse mer eller mindre roliga videoklipp från nätet - givetvis med koppling till fotboll. Är följande videoklipp möjligtvis en föraning om vad som kommer att hända om (när?) samtliga Premier League-lag tas över av amerikanska investerare?

Sanchez på MTV

2007-08-07T22:24:00.001+02:00

Avslutar kvällen med att tipsa om ett tv-program. Klockan 23:30 visar MTV Dirty Sanchez. Rykten gör gällande att Fulhams manager Lawrie Sanchez kommer att medverka.

Storebror

2007-08-07T22:07:00.000+02:00

Surfar runt på Canal+ Premier League-sida och klickar mig fram till Oscar Karlströms tankar inför Chelseas säsong. Längst ner kan klicka sig vidare till en länk för att diskutera med andra supportrar - den länken leder till Fulhamsidan på SvenskaFans. När man tänker efter är det rätt förståeligt, vi är ju ändå storebror...

Matematik

2007-08-07T21:46:00.001+02:00

Att åtskilliga helger och veckokvällar kommer att spenderas i tv-soffan de närmaste tio månaderna råder det inga tvivel om. Canal+ tar återigen hand om Premier League-sändningarna och den här säsongen slår de på stora trumman. På hemsidan kan man läsa att det kommer att visas minst åtta matcher i veckan - det tackar vi för! Kanalerna som gäller är Canal+ Sport 1, Canal+ Sport 2 och Canal+ Mix. Har du inte tillgång till alla de idag gör du bäst i att snabbt som Asafa Powell lägga in en beställning.

Sändningsschemat för augusti är spikat och alla som följer Fulham kan se fram emot tre matcher i rutan innan månaden är över. Den enda match som inte visas på Canal+ är hemmapremiären mot Bolton. De som har missat att FFC Sweden bjuder in till tv-träff på söndag får härmed en påminnelse. Information om den tillställningen hittas här.

På tal om Canal+. Kanalen bad undertecknad att skriva något inför säsongen för publicering på nätet. Sagt och gjort, en sammanfattning av sommarens händelser författades och finns nu publicerad.

Nu kör vi!

2007-08-06T23:40:00.000+02:00

Ny säsong, ny manager, en hel drös med nya spelare och nystart för
I huvudet på en Cottager - det vore dumt att klaga just nu. Undertecknad kommer återigen att bjuda på tankar och inblickar i religionen som stavas fotboll.

Mycket har hänt under sommaren och ffcsweden.com har som vanligt legat i framkant med rapporteringen om klubben som i år har nått den högst aktningsvärda åldern 128. Lawrie Sanchez har byggt ett helt nytt lag och den som lyckas pricka in startelvan till söndagens premiär borta mot Arsenal förtjänar en stående ovation. För andra säsongen i följd får Fulham svårast tänkbara motstånd i första omgången - återigen på bortaplan. Med hänsyn till personer med svagt hjärta, eller en förkärlek till att kasta föremål omkring sig, kommer jag inte att påminna någon om hur premiären förra säsongen slutade.

En poäng mot Arsenal skulle sitta fint, tre vore helt fantastiskt. Det viktigaste är ändå att laget visar upp att man har en genomtänkt spelidé och att det inte blir ännu en variant på den hönsgård som visat upp sig titt som tätt de senaste säsongerna. Försvarsspelet kan i alla fall knappast bli sämre. Jag både tror och hoppas att Lawrie Sanchez är mannen som kan ta Fulham till högre höjder. Tänk vad härligt det vore att framåt våren kunna slåss om en plats i UEFA-cupen istället för att spela ångestfyllda måstematcher.

Nu tackar I huvudet på en Cottager för i kväll, väl mött i morgon.

Nu kör vi!

Countdown

2007-08-06T23:35:00.000+02:00

Nu river vi huset

2007-03-02T23:49:00.000+01:00

Match mot Aston Villa stundar på lördagen. Tre poäng, ja tack! Fast frågan är om det kan bli det med Ian Pearce på planen? Chris Coleman meddelade följande inför matchen:

Ian Pearce played in the Reserves during the week, he trained today and as long as there’s no reaction, he’s got a good chance.

Bloggandet kommer med allra största säkerhet bli mer sporadiskt (igen, jag vet) framöver. Jobbet tar upp mycket av tiden men hav förtröstan! Forumet på ffcsweden.com finns alltid för den som är sugen på lite snack. Där är aktiviteten, som vanligt, hög.

Ta gärna en koll på Nick Bylunds fina initiativ, FFC Swedens bildgalleri. En viss bloggare kan ses på många av bilderna. Ska ladda upp mina egna bilder när jag får tid. Finns en hel del kul på en viss Bylund på dem.

En orgie i missade chanser

2007-02-28T23:49:00.000+01:00

Kommentar överflödig.

Jon Blund

2007-02-24T04:39:00.000+01:00

...hur det än ligger till så tänker jag gå och sova nu. Sov gott!

Eagles II

2007-02-24T04:35:00.000+01:00

Eller kanske är det Fulhamsupportrar dom sjunger om i "Desperado"?

Desperado, why don't you come to your senses?
You been out ridin' fences for so long now
Oh, you're a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin' you
Can hurt you somehow

Eagles

2007-02-24T03:59:00.000+01:00

Mitt favoritband, alla kategorier, Eagles sjunger möjligen om oss Fulhamsupportrar i låten "Most of us are sad":

Most of us are sad
No one lets it show
I've been shadows of myself
How was I to know?

Papa Bouba

2007-02-22T18:26:00.001+01:00

13 december 2004. Fulham möter Manchester United på Craven Cottage. United leder med 1-0 efter mål av Alan Smith. Tre minuter från slutet kliver Papa Bouba Diop fram och fullkomligt vräker in kvitteringen. Målet inspirerade senare bandet Dick Tiger till att skriva låten Papa Bouba.

One step closer

2007-02-19T22:44:00.000+01:00

Flyg och boende var bokat sedan tidigare. Ikväll bokade Nick och jag även biljetterna till medlemsresan. Kändes bra. Datumet är 21:a april och matchen är Fulham - Blackburn. Avspark 15:00 GMT.

En annan skön vetskap är att det den här gången blir flyg med British Airways. Ryan Air i all ära, eller inte, men nog är det skönare att flyga från Arlanda istället för Skavsta. Tidigt på morgonen den 19:e april bär det av. Längtan är redan stor.

Innan avresan kan det vara på sin plats att börja öva upp sångrösten igen. Supporterklubbens egen ramsa lär ljuda nere i SW6:

We are coming down from Sweden, yes we are.
We are coming down from Sweden, yes we are.
We are coming down from Sweden.
We are coming down from Sweden.
We are coming down from Sweden, yes we are.
Fuck QPR!

We support Super Fulham FFC.
We support Super Fulham FFC.
We support Super Fulham.
We support Super Fulham.
We support Super Fulham FFC.
Fuck Chelsea!

Radzinski har inga fobier...

2007-02-19T17:32:00.000+01:00

Fulhams officiella hemsida brukar hålla riktigt bra klass men idag publicerades en lite mindre seriös artikel. Tomasz Radzinski får svara på tio snabba frågor av blandad karaktär. Några är fotbollsfrågor men så har vi de som inte är det:

Har du några fobier?
Kan du namnge tjejerna i Spice Girls?
Vem i truppen har den bästa sångrösten?
Kan du alfabetet baklänges?
Vad är värt mest, £1000 guld eller £1000 koppar?
Kan du jonglera? Om ja, med hur många bollar?

Skojfriska artiklar är mer än välkomna men det här? Skärpning, fulhamfc.com.

MissMatch

2007-02-19T00:24:00.000+01:00

Sitter här och försöker förtränga 4-0-förlusten mot Tottenham, det går sådär. Fulham spelade, slutskedet av matchen undantaget, trevlig fotboll men lyckades inte åstadkomma något framåt. Tottenham hade samtidigt 100-procentig utdelning. Vackra mål, visst, men försvarsspelet måste bli bättre. Lustigt att Chris Coleman, gammal back som han är, inte kan styra upp problemen.

Givetvis skulle domaren Mark Halsey lämna ett avtryck på Craven Cottage även den här gången. Vincenzo Montella agerade dumt när han svingade med armen men Halsey kunde ha läst av situationen bättre. Ett gult kort skulle jag inte ha sagt något om men ett rött? Nu är jag själv fotbollsdomare och försöker att inte vara för "färgad" när jag ska bilda mig en uppfattning om situationer i Fulhams matcher. Jag tycker ändå att Montellas utvisning var hård. Kanske kan det ha med matchen i övrigt att göra...

En sak som ändå var rolig idag var uppslutningen på O'Learys. Jag räknade till sex Fulhamsupportrar men bara en Tottenhamsupporter. Trevligt.

Nu ska jag göra som MissMatch i gårdagens Melodifestival. Drop dead.

Bet24.com

2007-02-15T23:11:00.000+01:00

Kom förresten på något som jag stör mig på just nu. Robbie Savage, ja den Savage som spelar i Blackburn, är med i bettingbolagets Bet24:s reklamkampanj. Bet24 sponsrar Blackburn och använder sig därför av Savage.

I tv-reklamen sitter han och garvar åt två fotbollsstrumpor som snackar. I reklamen som finns i bland annat senaste numret av Offside (sidan 27) sitter han vid samma strumpor och visar upp sitt fula flin. Reklamtexten lyder:

Robbie Savage kan fotboll. Robbie Savage kan passa, köpa diamanter och se bra ut. Robbie Savage kan också tippa. Han använder Bet24TV varje dag för att få de hetaste speltipsen, Bet24.com för att spela poker och Bet24.com för att hålla sin fru glad.

Den som tycker att ovanstående kampanj är bra bör ta sig en rejäl tankeställare.

På Fulhamfronten intet nytt

2007-02-15T22:45:00.000+01:00

Har inte hittat något spännande att reflektera över idag så tippar istället resultatet på söndag:

Fulham - Tottenham 2-1 (0-1)
Dimitar Berbatov 27'
Franck Queudrue 54'
Vincenzo Montella 83'

Fick för övrigt ett roligt besked idag. Från och med 1 mars arbetar jag som reporter på Slitz. Vi får väl se om det möjligtvis dyker upp något Fulhamrelaterat där framöver...

Jon Harley

2007-02-14T20:56:00.000+01:00

8 februari 2003. Fulham möter Aston Villa på Loftus Road och Jon Harley gör sitt första (och enda) mål för Fulham. Harleys drömträff betydde 2-1 vilket också blev matchens slutresultat. Vänsterbacken spelar nu för Burnley i The Championship.

Den fantastiske Mark Halsey

2007-02-14T13:47:00.000+01:00

Rob Styles i all ära men av Premier Leagues domare är Mark Halsey något speciellt. Något speciellt åt det dåliga hållet. Allt sedan hans insats i Fulhams match hemma mot Arsenal säsongen 2004/05 har han varit en tagg i sidan på mig. I den första halvleken blåste han först straff för Fulham men ändrade sig när Arsenalspelarna protesterade. Senare i samma halvlek underkände hans Fulhams helt regelrätta 1-0-mål.

Halsey dömde även Fulhams match hemma mot Chelsea den här säsongen. Efter den matchen gick Chris Coleman till hårt angrepp mot Halsey. Coleman vädjade till FA att inte skicka domaren från Bolton till Craven Cottage igen. Den vädjan verkar FA inte ha gett mycket för.

Varav då detta "utbrott" mot Halsey? Jo, det ska jag tala om. Han kommer att hålla i pipan när Fulham på söndag tar emot Tottenham i FA-cupen. Jag biter mig i läppen redan nu för att inte börja skrika okvädesord och andra dumheter.

Statistik hämtad från fulhamweb.com om Halseys säsong så här långt:

When hell freezes over

2007-02-14T00:21:00.000+01:00

Något otroligt inträffade ikväll. Den stora (i dubbel bemärkelse) hackkycklingen i Fulham, Ian Pearce, gjorde mål!

I reservernas 1-1-match mot Aston Villa sopade han dit en halvvolley. Läs själva:

Good attacking play by Wayne Brown on the right saw him feed the ball into Ian Pearce, he took it on first time and on the half volley steered a perfectly weighted shot over Taylor in the Villa goal; much to the delight of a drenched Fulham bench.

Otroligt var ordet.

Back to the Cottage

2007-02-13T23:38:00.001+01:00

En film som producerades av intresseföreningen "Back to the Cottage" när arenans framtid var osäker. Filmen premiärvisades i Hammersmith Town Hall.

Släng dig i väggen, Via

2007-02-13T21:48:00.000+01:00

Pål "The Wall"

2007-02-13T21:15:00.000+01:00

Ni som ännu inte har fått upp ögonen för det eminenta fotbollsmagasinet Offside bör köpa det senaste numret. Tidningen listar elva allsvenska spelare som på ett eller annat sätt har blivit kultfigurer. Eller vad sägs om Sonny Johansson, Samir Bakaou, Johnny Ekström, Bosse Larsson, Jyrki Nieminen, Pål Lundin, Frank Worthington, Pétur-Björn Jónsson, Sven "Dala" Dalqvist, Ulf "Mål-Otto" Ottosson och Vito Knezevic?

För mig som 80-talist är det roligt att kunna läsa om spelare som jag inte har några större minnen ifrån själv. Så, ni som inte redan har det senaste numret av Offside, rusa iväg till närmaste tidningshandlare snarast möjligt.

Nu tillbaka till tv:n och Gregory House!

Olle Svenning diggar Fulham

2007-02-13T00:45:00.000+01:00

Den store journalisten Olle Svenning verkar ha ett gott öga till Fulham. I en Googlesökning hittade jag en krönika från honom signerad 2003-12-28.

Publicerar ett utdrag från ledarkrönikan "Drottningen firade framför pansarvagnar":

Klockan 12 på annandagen, just efter mässan, öppnades de brittiska fotbollstemplen. På The Valley segrade den gudomliga fotbollsrättvisan. Charlton, byggt på lågbudget och vänsterideologi, vann elegant över Chelsea, ett lag hopköpt av privat ryskt oljekapital.

I en stund av sentimental hemlängtan valde jag att se det svenska Southampton som besökte mitt hemmalag Fulham. Svensklagets röd-vita fans sjöng ”When the saints” för sitt lag. Där fanns inte ett enda fotbollshelgon i laget, bara tio otympliga spelare med olyckligt förhållande till bollen. På bänken satt Anders Svensson och frös. Någon måste rädda honom undan Gordon Strachans inskränkta lilla fotbollsrike.

Helgonen fanns i Fulham och de var franska: Steed Malbranque och Louis Saha. Allt fanns hos dem: rörelserna, tekniken, rytmen och skönheten. Min halvsekelgamla fotbollskärlek återvände efter ett år i skuggan. Och i stadionkorridorerna, slitna som kulisser till en brittisk film från diskbänksrealismens gamla dagar, fanns bilder av fotbollens verkliga förkunnare: George Best, Bobby Moore, Rodney Marsh och Johnny Haynes. Alla gamla Fulham-spelare.

Klubben bildades 1879 av pojkar från söndagsskolan. Nu ägs den av Mohamed al-Fayed, en gång på väg att bli Dianas svärfar och ännu ägare av köptemplet Harrods.

Han får dock inte bli brittisk medborgare. Han har väl inte gått i söndagsskolan.

Hur gick då matchen? Jo, Fulham vann med 2-0 efter två mål av Louis Saha.

Fulhams laguppställning:
Van der Sar, Volz, Knight, Goma, Bonnissel (Harley 23), Inamoto, Clark, Boa Morte, Malbranque, Djetou, Saha.

Icke använda avbytare: Crossley, Melville, Sava, Hayles.

En blogg, två bloggar

2007-02-12T01:20:00.000+01:00

Som ni har märkt har "I huvudet på en Cottager" gått ner i något av en dvala. Utan att lova för mycket kan jag säga att bloggen kommer att leva upp igen. När exakt får bli en överraskning. Jag kan i vilket fall som helst lova en sak (och ja, jag står vid mitt ord). Om Fulham når FA-cupfinalen på Wembley ska jag skriva minst fem inlägg i veckan. Sådär, hoppas att Björn Runström läser detta och ger spelarna i Fulham en extra morot.

Min redaktionskollega på ffcsweden.com, Erik Kruse, har valt att starta en egen blogg. Det återstår att se vad skåningen kommer att ge ut för alster där. Hur som helst kommer ni till "The Johnny Haynes Stand" genom att klicka här.

Charlton, who?

2006-10-17T13:42:00.000+02:00

Fulham bröt igår förbannelsen med de TV-sända måndagsmatcherna. Matchen var ingen höjdare, ärligt talat var första halvlek en av de sämsta fotbollshalvlekar jag skådat. Vi avgick dock med segern och det är vad som räknas. Som jag skrev på forumet på swedishcottagers.se igår: Fulham har en tendens att sjunka ner eller höja sig till motståndarnas tempo. Varför så är fallet är givetvis svårt att svara på. Att klaga på motivationsbrist vore fel då spelarna i matcherna av den sämre karaktären alltid kämpar på. Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte om hur matcherna ser ut, inte så länge vi vinner that is. Det borde inte någon klok supporter heller göra. Fulham har flera gånger bevisat att man klarar av att stå upp mot storlagen, senast i SW6-derbyt mot Chelsea, och därför oroar inte gårdagens insats mig nämnvärt.

Vad som däremot orar mig är Papa Bouba Diop och hans agerande. Mannen som tidigare var en klippa på mittfältet har förvandlats till en loj alibispelare. Igår var han, i stort sett utan konkurrens i den kategorin, sämst på planen. De vunna närkamperna var liksom passningarna med rätt adress lätträknade. Något måste hända snart annars förpassas senegalesen till bänken, om inte läktaren. Om Chris Coleman väljer 4-4-2 mot Aston Villa på lördag kan Diop mycket väl petas till förmån för Claus Jensen. Diops hopp står till en 4-5-1-uppställning.

Vill passa på att gratulera Johnny Haynes som idag skulle fyllt 72 år. Klubben meddelade på förmiddagen att man jobbar för att fixa en staty av The Maestro. Var gårdagens tomma H-block på Putney End kanske en diskret hyllning till Haynes?

Sexpack och Rob Styles

2006-10-15T22:53:00.000+02:00

Tro det eller ej, bloggens grundare är tillbaka! Jag har under en tid jag ägnat mig åt kontemplation (läs studier, fotbollsdömande och fest). Imorgon vankas ny Fulhammatch och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot matchen. Mer om det snart.

Först vill jag bara uppmärksamma det faktum att Ian Pearce har fått mängder av positiv publicitet på fulhamfc.com den senaste tiden. Allt började när sidan bytte utseende och frågan är om det är Pearce själv, eller någon av hans närstående (för några fans har han väl ändå inte?), som styr sidan. Flera gånger har vi kunnat läsa om mittbackens sexpack på magen och hans i övrigt fina fysik. Den som har uttalat sig mest i positiva ordalag om Pearce är Antti Niemi. Citat som...

He’s one of those unsung heroes that every team needs, he’s a very likeable person and is a major player for us. (Niemi om Pearce)

och

Aerobically he’s a very good athlete; he would have made a good 400m runner. (fystränaren Steve Nance om Pearce)

...har avlöst varandra. Frågan är om Pearce har någon hållhake på dessa herrar? Har de varit ute på dåligheter på någon bortaresa? Är de skyldiga Pearce pengar? Teorierna är många. Posta gärna era egna teorier, frågan är mycket intressant.

Åter till morgondagens match mot Charlton. Vi möter ett lag som aldrig vunnit på Craven Cottage i Premier League-sammanhang. Ett lag som dessutom ligger sist i tabellen och som har en tränare som ser ut som en figur från en totempåle. Det finns dock två stora aspekter som talar emot Fulham imorgon. För det första är det en TV-sänd måndagsmatch och det vet vi ju alla hur de brukar sluta. För det andra är det ett av bloggens största hatobjekt som dömer matchen. Jag pratar om Rob Styles.

Mannen från Waterlooville i Hampshire orsakade för två säsonger sedan Chris Colemans så här långt största psykbryt. Få har väl glömt straffen på Riverside Stadium. Med en minut kvar och Fulhamledning 1-0 kolliderade Edwin van der Sar och Jimmy Floyd Hasselbaink utanför (!) straffområdet. Styles bortsåg från det och blåste straff, en straff som Boudewijn Zenden satte i nät. Matchen slutade 1-1 och Styles fick poliseskort av planen. En rasande Coleman hindrades av de egna spelarna att konfrontera Styles men det hindrade honom inte från att skricka fuck off ett antal gånger. Låt oss hoppas att Hasselbaink och Styles inte har någon form av kärlekshistoria ihop. Hasselbackspotatisen återfinns ju numera i Charlton.

Styles har även en förkärlek att varna och visa ut Fulhamspelare. Zat Knight har fått skåda Styles röda kort två gånger och Papa Bouba Diop det gula vid tre tillfällen. Även Luis Boa Morte har bra koll på hur Styles kort ser ut men han är inte med imorgon, kanske lika bra det. För att inte riskera att sitta uppe hela natten och skriva om Styles tar jag nu det kloka beslutet att avsluta det här inlägget. Det känns frestande att avsluta med samma ord som Coleman använde på Riverside. Jag väljer dock ett annat alternativ, nämligen att stötta de våra med orden:

Come on you Whites!

Straffsparkar

2006-08-19T22:44:00.000+02:00

Premiäromgång och jag vill belysa följande efter denna första dag:

Rob "Red Terror" Styles (en gammal Fulhamhatare) och Peter Walton har två saker gemensamt. De dömde i premiäromgången och blåser billiga straffar. Styles tyckte sig se Steven Gerrard bli kapad av Sheffield Uniteds Chris Morgan när Morgan gled förbi någon meter bakom (obs, överdrift) Liverpoolmittfältaren. Heder åt alla Liverpoolsupportrar som håller med om att det inte var straff. Citerar mig själv från ett tidigare inlägg om Styles från 10:e augusti förra året.

Styles är känd för att ofta vifta med korten och han är heller inte oäven att blåsa straffsparkar.

På Goodison Park tilldömdes Everton en straffspark när Watfords Chris Powell fick bollen i huvudet, jag upprepar, i huvudet! Okej om Walton hade en dålig position och inte kunde se hela situationen klart men den assisterande domaren då? Med de nya fina headseten, som domarna ser ut att behöva en hel rulle silvertejp för att hålla fast, kan domarkvartetten lätt kommunicera med varandra. Illa är bara förnamnet.

Vi får hoppas att domaren i Fulhams match imorgon, Andre Marriner, sköter sina kort (kul ordvits) bättre. Spänningen är, som jag brukar säga, oliidlig.